Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDIG NEUTRALITET 65
II.
(Anförande i Andra Kammaren den 3 maj 1899.)
Herr talmannen torde finna förklarligt, om jag anser
mig skyldig saken, skyldig mina ärade kamrater, som
gjort mig den äran att med mig underteckna motionen,
skyldig mig själf, ja, jag kan väl säga, statsutskottet, som
haft motionen till behandling, och kammaren att visa, att,
om också denna motion kan falla under en röstöfvermakt,
den icke kan falla för sådana skäl, som här blifvit
anförda, utan, om skäl finnas, för andra skäl, som icke stå
att läsa i utskottets betänkande, och hvilka jag följaktligen
icke kan bemöta. Herr talmannen och kammaren känna
de ytterst ogynnsamma omständigheter, under hvilka jag
går att försöka ett försvar för vår framställning; jag är
pliktig att bedja kammaren om välvilligt öfverseende,
därför att detta försvar, såsom jag väl vet, icke i någon mån
kan komma i jämnhöjd med den sak, det gäller. Det
skulle dock under andra förhållanden hafva kunnat blifva
saken mera värdigt.
Till en början skall jag anhålla att få framställa en
allmän anmärkning med anledning af den lilla afhandling
i förment folkrätt, som börjar på sid. 21 med orden:
»neutraliteten är enligt folkrätten antingen enkel eller
afhandlad». Hvar skola vi studera »folkrätten», den enda
folkrätt, som vi hafva något att göra med, den positiva
folkrätten, icke folkrättsfilosofien? Vi skola studera den
dels i de mellan staterna under hvarjehanda namn
ingångna aftalen, dels i den sedvanerätt, som under
tidernas lopp utbildats till mer eller mindre omtvistade, mer
eller mindre respekterade regler för det internationella
samlifvet. Hvad åter folkrättsprofessorernas skrifter
därutöfver innehålla af vare sig bak- eller framåtsträfvande
idéer, det är icke någon folkrätt, ehuru visserligen dessa
herrar hafva för vana att taga sig en ton och en min,
som om alla deras meningar, isynnerhet om de
framställas med samma myndighet som svaret på en
katekesfråga, skulle till sin giltighet vara enahanda med
skrifven lag.
Hugo Grotius skref i sitt så namnkunniga verk för
275 år sedan, att dödande af kvinnor och barn innefattas
i krigets rätt, och vid midten af detta århundrade har
en annan folkrättslärare och diplomat, Wheaton, skrifvit,
att den krigförande har rätt att betrakta den fientliga
5. — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
