Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ADOLF HEDIN
statens alla medlemmar såsom fiender. Han kan
»lagligen» betrakta och behandla dem så, skrifver Wheaton;
detta innebär visserligen icke med lika uttryckliga ord,
men till syftet alldeles samma lära som Hugo Grotius”,
eller att rätten att mörda äfven kvinnor och barn
inbegripes i krigets rätt.
Dock hade långt före Wheatons tid, kort efter midten
af förra århundradet, den läran uppställts, som lyckligtvis
blifvit omfattad af folk och regeringar, att kriget är icke
ett förhållande mellan personer och personer, utan ett
förhållande mellan stat och stat; att sålunda de enskilda
medborgarna icke äro fiender annat än tillfälligtvis, icke
såsom personer, icke ens såsom medborgare, utan endast
såsom soldater. Det var icke en folkrättslärare, som
formulerade denna sats, det var Jean Jacques Rousseau,
men många bland nutidens folkrättslärare veta icke detta,
utan tillskrifva denna läras formulering en annan,
nämligen ledamoten af statsrådet under det första kejsardömet
Portalis, hvilken i ett tal år 1807 använde med ett par
små jämkningar Rousseaus ord, men glömde att citera
sin källa. Låtom oss med all varsamhet betrakta och
behandla folkrättslärarnas teorier.
Hvad här förekommer om folkrättens indelning i
enkel och afhandlad och naturlig — jag förstår icke,
hvarför ej författaren äfven särskildt beskrifvit en onaturlig
folkrätt — allt, hvad därom förekommer, hör ingenstädes
hemma, det har ingen motsvarighet i realiteten, vi kunna
lämna det åsido, det är löst pjoller, knappt värdt, att
man därpå kastar en blick.
Hvar skall jag nu för öfrigt börja och hvar skall
jag sluta? Sammanhanget i denna skrift är icke så strängt,
att det just allvarligen inbjuder mig att följa sidotalet.
Kanhända skulle det lämpa sig att börja med det ställe
på sid. 24, där de missförstånd torde kulminera, som i
själfva verket upptaga motiveringens hela utrymme. Det
heter där: »Den permanenta neutraliteten kan till och
med anses vara 1 sig själf orimlig, ty dels gifves det icke
någon stat, som är utesluten från möjligheten att af andra
stater tillfogas en orätt, för hvilken upprättelse på fredlig
väg icke står att vinna, samt följaktligen finnes aldrig
någon säkerhet därför, att icke krigets medel måste
användas, dels kan ingen skåda in i framtiden och förutse
de otaliga och oberäkneliga händelser, hvilka kunna
framkalla alldeles nya statsgestaltningar.»
Den permanenta neutraliteten, säger författaren till
statsutskottets motivering, är en orimlighet. Det är, herr
talman, ett strängt tal af den förmodligen mycket unge
man, som haft det oförtjänta förtroendet att skrifva denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
