Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 ADOLF HEDIN
vara frestad att göra sig den frågan, om det till
någonting tjänar att företaga sig eller fullfölja en diskussion.
Vi skulle kanske också något pröfva den unge
författarens historiska insikter. På samma sida strax
ofvanför läses, att »erfarenheten» skall hafva ådagalagt, att
»ingen ständig neutral stat, icke ens den, som fått sin
neutralitet garanterad, gått fri från anfall eller tillbud
därtill». Nej, herr talman, detta är icke någon erfarenhet.
Detta är icke historia; detta är historier, eller om man
håller på — hvilket jag icke vill motsätta mig — om
man vill bibehålla singularisformen, så är det en
röfvarhistoria. Sedan neutralitetsakten af den 20 november
1815, således i åttiofem år, har Schweiz lefvat i orubbad
neutralitet. Kriget har rasat vid dess gränser 1848—1849,
1859, 1866 och 1870, men Schweiz” neutralitet har icke
varit störd. Belgien daterar sin neutralitet från samma
stund, som Belgien blef själfständig stat. När Belgien år
1830 reste sig för att bryta sig ut ur den 1815 landet
påtvungna unionen med Holland, godkändes dess
själfständighet af de stormakter, hvilka femton år förut vid
Napoleons fall ansett sig kunna disponera öfver
Syd-Nederländerna såsom öfver herrelöst gods. Dessa makter
proklamerade Belgiens eviga neutralitet. Då den holländske
konungen icke ville foga sig i detta stormakternas beslut,
utan angrep Belgien — det s. k. »tiodagars fälttåget» —
kommo två af de garanterande stormakterna, Frankrike
och England, Belgien till hjälp. Och sedan dess har icke
någon främmande soldat stått på Belgiens mark förrän
1870. Men de främlingarna kommo icke såsom fiender.
Det var flyktingar, spillror af de i Belgiens närhet
krigförandes härar, som hamnade på Belgiens jord, där
afväpnades och internerades i enlighet med
neutralitetsrättens föreskrifter; båda parterna uttalade vid krigets slut
sin erkänsla till Belgiens regering för den välvilja, med
hvilken hon vårdat sig om deras sårade soldater. Då,
med kriget invid Belgiens gränser, bestod äfven den
belgiska neutraliteten sitt prof. Det visade sig då, att under
de gångna sju decennierna denna neutralitet stärkt sig
till en oantastlig, häfdvunnen tradition, en moralisk makt,
som det icke föll någon in att kränka. Det visade sig,
att äfven uti internationella förhållanden det gifves
någonting af det, som Bismarck en gång kallade
»imponderabilia», något af de osynliga krafter, som icke mätas eller
vägas, men på hvilka dock folks och staters öden kunna
bero.
Det är icke heller sant, hvad författaren skrifver
längre ned på sidan, där han låter oss förstå, att
stormakterna skulle uti eget intresse hafva påtvungit Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
