Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 ADOLF HEDIN
att hafva hvad man fortfarande skall kalla en utrikes
»politik», eller ens att de internationella angelägenheterna
skola få ett ringare omfång och en ringare mångfald än
nu. Nej, tvärtom! Det ligger i sakernas naturliga gång,
att den fredliga samverkan mellan nationerna, som i vårt
århundrade, särskildt inemot vårt tidehvarf, tagit en
utveckling, den där tillförene ingen kunde förutse, ja, endast
en eller annan profetisk drömmare ana, såsom till exempel
Anacharsis Clootz, preussaren, som blef fransman på den
stora revolutionens tid — det ligger i sakernas naturliga
gång, att denna utveckling kommer att fortgå. Den kommer
att taga än mera vidgade proportioner, som det lika litet
för oss, som nu lefva, skall vara möjligt att förutse, som
det var möjligt för en äldre generation för mindre än
femtio år sedan att förutse resultaten af det samarbete,
den utveckling af andlig och materiell samfärdsel, som
vi nu hafva inför våra ögon. Men med denna förklaring
skall vår politik definitivt erhålla en annan karaktär,
ägnad att undanröja hvarje anledning till misstro på
det ena eller det andra hållet.
I förra århundradet kunde en namnkunnig politisk
författare, Bielfeld, skrifva, att krigen gifvit upphof åt alla
traktater, och traktaterna vore alla krigs källa; och något
senare i samma århundrade skref en annan folkrättslärare,
von Ompteda, att flertalet traktater vore fredsslut eller
hade afseende på krig och fred. Huru har nu icke allt
detta förändrats! Den oändligt öfvervägande mängden af
de internationella aftalen har till föremål en samverkan
för fredliga, gemensamt nyttiga ändamål, och när vi
redan hafva sett, i hvilken grad denna — som jag nyss
sade — andliga och materiella samfärdsel påkallar
utvecklingen af en internationell privaträtt, så är därmed
också öppnadt ett nytt område för internationella
öfverenskommelser, om hvilkas slutliga mål det sannerligen icke
är värdt att någonting förutsäga, men hvarom man
visserligen nu såsom för ett halft århundrade sedan kan —
i likhet med den store rättslärde Anders Örsted — hoppas,
att de i vissa fall skola sammansluta nationerna till en
verklig enhet. Denna sakernas utveckling vidkommer oss
likasom alla andra små folk och stater, vidkommer oss
lika väl som de stora nationerna, och detta, detta blefve
uteslutande vår utrikespolitik. Det är den väg till fred
mellan de förenade folken, som vi velat anvisa. Låtom
oss icke längre erbjuda mäktiga grannar skådespelet af
en mer och mer förbittrad tvedräkt angående formerna
för handläggningen af tvenne små staters utrikespolitiska
ärenden, hvilka icke hafva något högre intresse än
samfälldt försvar för samfälld fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
