Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Ständig neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDIG NEUTRALITET TT
Vi läsa hos historiens fader, att den persiske konungen
Xerxes uppmuntrades af en af sina generaler, Mardonius,
till eröfringskrig emot Grekland. Den persiske
höfvitsmannen talade mycket föraktligt om grekerna, synnerligast
för deras ständiga tvedräkts och fejders skull. De borde
ju dock, sade han, när de talade ett och samma språk,
genom härolder och beskickningar söka dämpa sina tvister
på hvad annat sätt som helst än genom krig och örlog.
För perserna — tillade han — som underkufvat så
många folk och gjort dem till sina trälar, skulle det vara
en ringa sak att underkufva de genom splittring
försvagade grekerna.
Denna maning är icke förkastlig därför, att den
uttalades för två tusen och några hundra år sedan. Men i
stället för att förena oss mot våra perser och — såsom
grekerna gjorde — komma spådomen på skam, bemöda
vi oss att i stället komma på skam konung Oscar I:s
ord till unge män och gamle män från de nordiska
högskolorna, att »hädanefter är krig skandinaviska bröder
emellan omöjligt».
Ingen, som noga följt de unionella förhållandena
under de sista par årtiondena och de snabba förändringarna
i åsikter och sinnesstämning bland de båda folken, ingen
— vare sig i detta land eller i Norge — skall neka, att
det förslag till en förberedande lösning af den unionella
tvisten, som år 1884 voterades af denna kammare, skulle,
om det också hade antagits af Första Kammaren och af
regeringen, hafva förebyggt den sedan dess blott mer och
mer förbittade tvisten mellan de förenade folken och
beredt rådrum till öfverenskommelse i ro och vänskap
om en fullständig lösning. Ja, ingen skall bestrida, att
äfven det förslag, som offentliggjordes den 4 november
1891, ännu då erbjöd en utväg till lösning. Man må
då icke anse det för ett uttryck af förmätenhet, när jag
vågar uttala den förhoppning, att i det förslag, som vi
nu hafva framlagt, finnes åter igen en gång en terräng,
på hvilken folken kunna mötas och lättare än någonsin
förr uppgöra den tvist, som råder och rasar dem emellan.
Vi hafva haft tillfälle att iakttaga under mindre än ett
par decennier, huru tiden går ifrån oss, huru snabbt den
löper då, när den har sådant sinne. Jag har haft många
anledningar att göra och besinna samma iakttagelse från
den stund, då jag för 40 år sedan af en unionell kris
fördes in på den journalistiska banan. Jag ville bedja
kammaren att, innan den fattar sitt beslut, kasta en
återblick på den tidrymd, som förflutit sedan år 1859.
Om kammaren det gör, skall den kanske besluta sig för
att icke förkasta detta politiska testamente, att icke hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
