Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Fredsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 ADOLF HEDIN
börja krig, utan att hafva uttömt de medel som medling
af en tredje makt kan erbjuda, på detta sätt hafva lagt i
dagen de ömsesidiga klagomålen och försökt att utjämna
dem? Det är på dylika principers grundval som man
skulle kunna gå framåt mot ett allmänt fredstillstånd och
gifva upphof åt ett förbund hvars bestämmelser skulle,
att så säga, dana en ny folkrätts lagbok som,
sanktionerad af största delen af Europas stater, utan svårighet
blefve den orubbliga regeln för kabinettens förfarande,
så mycket hellre som de, hvilka ville bryta den, skulle
löpa fara att mot sig utmana den nya unionens
stridskrafter.»
Få vi ej räkna den 11 sept. 1804 till fredsarbetets
minnesdagar och se inbjudningen till den heliga alliansen
i någon belysning från denna urkund?
Sedan många år har idén om de skandinaviska
staternas neutralisering varit oss kär — säger De Martens
— och ha vi bemödat oss att sprida den ända till
regeringarnas sfär. Redan 1889 hade De M. för denna idé,
hvad beträffar Danmark, »vunnit den uppriktigaste
sympati inom de högsta guvernementala sfärerna i Ryssland».
Medan man tillförene ville betrakta en liten stats
permanenta neutralitet som en skänk af stormakterna, måste
den nu erkännas för en »individuell och personlig rätt» *
som en stat gör gällande. Det tjänar till intet, har man
sagt, att proklamera en permanent neutralitet, eftersom
hvarje stat äger att gifva sin neutralitet till känna, när ett
krig utbryter. Har den då varit gagnlös — frågar de
M. — vid de tillfällen under nittonde seklet, då det lilla
Schweiz ådragit sig mäktiga grannars vrede eller vid
»krigförande stormakters operation» i dess närmaste
grannskap? Denna neutralitet är så fast, att »om
stormakterna, som garanterat Schweiz, neutralitet, förenade sig
om att upphäfva Wienkongressens bestämmelse beträffande
Schweiz, detta trots dem och trots allt skulle fortfarande
kunna bevara sin privilegierade ställning». I allt
väsentligt — fortfar de M. — gäller om Belgien detsamma som
om Schweiz; mot alla faror har neutraliteten sedan tre
fjärdedels århundraden varit ett skydd för dess fred och
själfständighet; och om de makter som i Londontraktaten
garanterat neutraliteten återkallade sin garanti, kan ingen
betvifla att Belgien skulle inför hela Europa förklara,
+ Professor P. Schweizer har i ett stort, i sitt slag ensamstående
verk af den största förtjänst (Geschichte der schweizerischen
Neutralität, 1895) visat att garantien icke gällde neutraliteten, utan territoriets
integritet och okränkbarhet inom dess nya gränser.
Hans högt ansedde landsman, Alphonse Rivier anslöt sig till
denna åsikt; det var de sista ord han skref (Revue du droit internat,
1898, p. 395—400, 382.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
