Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ständig neutralitet - Fredsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄNDIG NEUTRALITET 89
De Martens stora traktatverk utkom, är planen känd, eller
borde åtminstone vara det.
Kejsaren skickade 1804 till London en sin ungdomsvän,
Novossiltzow i en extraordinär mission af en så märklig
beskaffenhet att, efter det den blifvit omtalad i det år
1895 utgifna bd XI (s. 84—147) af De Martens stora
traktatverk, det förekommer högst underligt, att den synes
vara mycket litet känd bland dem som studera historien
om fredsarbetet i Europa. Utrymmet tillåter ej att här
mer än påpeka det sakförhållandet, att Rysslands n. v.
härskare tagit i arf ett initiativ i världsfredens intresse
från kejsar Alexander I.
Den åt Novossiltzow anförtrodda missionen, säger De
Martens, är i många hänseenden anmärkningsvärd.
Framför allt förtjäna de hemliga och detaljerade instruktionerna
för N. af 11 september 1804 en allvarlig uppmärksamhet.
»Det mäktigaste vapen, hvaraf fransmännen hittills
betjänat sig och med hvilket de ännu hota alla land» —
yttrar kejsar Alexander — »är den allmänna opinion som
de förstått sprida, att deras sak är folkets frihets- och
välgångssak. Det vore skymfligt för mänskligheten, att en
så vacker sak finge betraktas såsom en regerings ändamål,
hvilken ej i något hänseende förtjänar att vara dess
försvarare. Mänsklighetens väl, de lagliga myndigheternas
verkliga intresse och det företags framgång, som de tvenne
makterna skulle sätta sig före, fordra att de frånrycka
fransmännen detta så fruktansvärda vapen och, genom att
tillägna sig det, låta det tjäna mot fransmännen.»
Allt hvad vidare följer till förklaring af denna
utgångspunkt är i hög grad märkligt. Kejsaren” förkastar
hvarje tanke på en restauration af gamla missbruk, som
folken, efter att ha njutit frihetens förmåner, ej vidare
vilja fördraga. :
Med förbigående af de anvisningar, rörandetde
särskilda ländernas framtida ordning, som kejsaren här ut-
. vecklar till ledning för sin förtrogna, får jag inskränka
mig till det som här utgör själfva hufvudpunkten,
förelöparen till Nikolaus II:s världshistoriska initiativ af år
1898, hvad kejsar Alexander betecknar som det högsta
målet för Rysslands och Englands gemensamma företag:
»Det är icke drömmen om den eviga freden som det
gäller att förverkliga; emellertid skulle man i mer än ett
hänseende närma sig de resultat, som den förkunnar, om
i den traktat, som kommer att afsluta det allmänna kriget,
man lyckades att på klara och bestämda principer
fastställa folkrättens föreskrifter. Hvarför skulle man ej
kunna under den hänföra den politiska folkrätten, betrygga
neutralitetens privilegier, inrycka en förpliktelse att aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
