Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 101
ägarna. Enligt den nya riksdagsordningens dåvarande
(sedermera år 1873 ändrade) lydelse ägde endast stad
med egen jurisdiktion särskild representationsrätt såsom
stad, . hvaremot stad, lydande under landsrätt, skulle,
såsom förhållandet ännu är med köpingarna, välja samman
med vederbörande landtvalkrets. I städerna, i det gamla
»borgarståndet» hade det långvariga arbetet för en
representationsreform haft sitt förnämsta stöd. Intelligensens
makt och penningens makt voro f. ö. lika litet
välbehagliga för en förfallen aristokrati. Städerna borde därför
straffas. Grefve Posse började sin nya bana som
landtdemokrat med en mycket illa hopkommen motion om 24
städers förläggande under landsrätt. Den fick väl det
öde, den förtjänte," men den hade emellertid annonserat
den i december 1865 besegrade och förbittrade
riddarhusledamotens nya adress. Taktiken att mot hvarandra reta
städer och landsbygd var f. ö. icke grefve Posses
uppfinning, utan ett gammalt riddarhusknep. Det för trettio
år sedan på riddarhuset inflytelserika s. k. junkerpartiet,
hvars främste man var första kammarens n. v. talman
grefve Lagerbjelke, hittade i sin tid på denna utväg för
att söndra en entente cordiale mellan borgare- och
bondestånden, hvilken i förbund med den liberala pressen blef
mer och mer hotande för de konservativa intressena, för
ståndsrepresentationens och den adliga själfskrifvenhetens
bestånd. Man anlitade en ledamot af bondeståndet, Nils
Strindlund — en äkta »lufver» från den gamla goda
ståndstiden — att å 1850 års riksdag väcka en motion
om undersökning rörande städernas privilegier och
förmåner (tolag m. m.). Städerna betecknades af junkrarnas
vänner; eller verktyg i bondeståndet såsom »tillhåll för
och utspridande af all slags osedlighet», såsom »verkliga
härdar för revolutionära stämplingar, kommunism,
socialism och allt hvad detta otyg må heta». Den vackra
karaktäristiken innefattar, som ni finner, något så när
hvad Bismarck yttrat redan 1847, att de stora städerna,
såsom demokratiens nästen, borde utrotas från jorden.
Motionen föranledde en kunglig kommitté, som emellertid
efter åtskilliga år, innan den slutfört sitt uppdrag,
upplöstes af regeringen — jag vill minnas, sedan friherre Louis
De Geer inträdt i rådskammaren. Det är denna tradition
från junkerpartiets dagar grefve Posse kopierade 1867,
och sedan alltjämnt fullföljt, äfven efter att han som
minister nått sitt så länge eftersträfvade mål: nu är det
städernas tolag och inkomst af brännvinsförsäljningen, som
* Eliasmanteln upptogs 1880 af en landtman med ett mindre
fint namn, herr Nils Pettersson i Runtorp, som väckte motion om
en reduktion af städernas representationsrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
