Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 ADOLF HEDIN
parlamentariska regim icke längre existerar ens till
skenet.
På grund af enskilda motioner beslöt 1867 års
riksdag att af k. m:t begära ett fullständigt förslag till
försvarsväsendets ordnande. Bland de ytterst torftiga grunder
för det blifvande förslaget, som riksdagen på samma gång
angaf, är endast den af någon nämnvärd betydelse, att
k. m:t borde taga i öfvervägande, om och huru
rustnings- och roteringsbesväret måtte kunna lindras eller
aflösas samt jämväl på andra samhällsklasser fördelas.
Efter förberedande kommittéarbeten framlades för 1869
års riksdag förslag, dels till värnpliktslag, dels till
hufvudgrunder för härordningen. Enligt det förra utsträcktes
beväringsplikten intill fyllda trettio år, och stadgades
skyldighet att deltaga i landstormen från nämnda år till
fyrtio års ålder; beväringsöfningarna skulle ökas till 60
dagar, fördelade på tre år. Enligt det senare skulle rust-
och rotehållares ovissa besvär upphöra, staten öfvertaga
rekryteringsskyldigheten samt kostnaden för städja och
lega o. s. v.; indelta armén skulle något ökas genom
uppsättande af indragna nummer m. m. Förslagen föllo.
De officiella skäl, som i en af båda kamrarna antagen
svarsskrifvelse kunde anföras, betyda härvid ingenting.
Hufvudsaken var, att landtmannamajoriteten i andra
kammaren betraktade en utsträckning af den för alla
klasser samfällda beväringsplikten såsom en kränkning af
den genom knektkontrakten åt rust- och rothållare
tillförsäkrade fribeten från »utskrifningar», och den erbjudna
lindringen såsom långtifrån motsvarande den ökade
värnpliktsbördan.
Motståndet från de små jordägarna, som dagligen och
stundligen få känna trycket af skatter och onera, må man
väl ogilla, men man har kanske stundom klandrat det
för strängt. Man må ock klandra öfvermodet i
utöfningen af en nyvunnen politisk makt, men man bör komma
ihåg, hur andra härskande klasser utöfvat sitt herravälde.
Däremot finns det inga mildrande omständigheter vid
domen om deras motstånd mot hvarje åtgärd till lösning
af landets stora fråga, som eldades allena af förbittring
öfver representationsförändringen och hätskhet mot dess
segrande målsmän, samt därför koaliserade sig med våra
hedervärda landtmän. Främst bland dem, som beträdde
denna väg, stod den nuvarande ministärens främste man,
statsministern grefve Arvid Fredrikson Posse. Han
lyckades blifva invald i Riksdagens Andra kammare vid de
första allmänna valen om sommaren 1866, och gaf strax
till känna, att han ämnade smeka de sämre tendenserna
hos de i den nya representationen mäktiga hemmans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
