Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Försvarsfrågans öden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 103
II.
(1870—1882.)
Året efter det, då den nya representationen förkastade
det i föregående artikel omnämnda, s. k. första Abelinska
förslaget, kom den tredje påminnelsen inom mindre än
ett årtionde, att den eviga freden ännu icke kan anses
vara fullt betryggad. Det var naturligt, att regeringen ej
kunde dröja att göra ett nytt försök, och 1871 framlades
ett nytt härordningsförslag. De tio beväringsklasserna
minskades här till sju: den värnpliktiga skulle från 20
till blott 27 år tillhöra fältarmén, därefter i 5 år
landstormens första uppbåd (= arméns krigsreserv inom
landets gränser), och följande 8 år dess andra uppbåd eller
det egentliga ortförsvaret, beväringsöfningarna skulle ökas
till 82 dagar vid infanteriet, 90 vid kavalleriet. Men
därtill kom en annan, väsentligare och högst märkvärdig,
skillnad, nämligen att nu alls inga lindringar för rust-
och rotehållare föreslogos. De lättnader, som erbjudits
1869, hade af Andra kammaren vägts och befunnits
alltför — lätta. Därför proponerade man 1871 inga
lättnader alls! Hvar vederbörande (Louis De Geer satt ej
längre i regeringen) hade sina tankar, när de gingo så
till väga det har jag ej på tolf års tid lyckats komma
underfund med, och jag antager, att det i själfva verket
är betydligt lättare att sätta sig in i femtonspelet, än att
räkna ut deras tankegång. Landtmännen gingo nu ett
stort steg längre än 1869, i det de fordrade som villkor
för den ökade värnplikten, att indelningsverket skulle
under 15 år efter hand upphäfvas och ersättas genom en
af statsverket aflönad stamtrupp. Resultatet blef noll.
Samma år kallade k. m:t en urtima riksdag, den
enda som förekommit under det nya representationsskicket,
då frågan åter framlades, denna gång i förening med
betydande lindringar. Andra kammarens majoritet voterade
»nej». Nihilismen bytte dock nu om fraseologi: i stället
för en ny stamtrupp, till ersättning för indelningsverket,
ordade den om ett rent värnpliktssystem.
I själfva verket var det med ilska och förhärdelse,
som vid den urtima riksdagen afslaget gafs.
Landtmannapartiet hade fått uppbära skarpa förebråelser, hvilka retat
och förbittrat och, som stundom händer den som har
orätt, blott mer och mer befäst dem i deras negativa
hållning. Det går ju så till ofta nog, att man genom att
framhärda på en orätt väg söker öfvertyga sig själf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
