Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - De 90 dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 113
en beskattning afsedd att i någon mån rättas efter
skatteförmågan. »Jag vågar betvifla,» sade han, »denna
kammares offervillighet, när det gäller att betala penningar.»
Märken, att det är Första kammaren, icke Andra, som han
talar om. (Skratt.) »Jag vet,» fortfor han, »huru många
gånger, när det varit fråga om att höja bevillningen, man
här har sagt: tag pengar hvar ni vill, men icke från
bevillningen.» Detta är ju i förbigående sagdt, en otvetydig
bekräftelse ur en senators mun på hvad
Karlstadstidningen häromdagen yttrade om öfverklassens
oöfvervinnliga obenägenhet mot »det hårda profvet att omsätta
fosterländska fraser i penningar».
Första kammaren afslog naturligtvis utan votering
bevillningsutskottets gudlösa förslag.
Efter detta Första kammarens votum har regeringen
rättat sig. Hennes tal om direkt beskattning för de nya
statsbehofven — för öfrigt icke sådan direkt skatt, som
Andra kammaren vill ha — är ett löst tal, ej grundadt
på någon utredning, ännu mindre åtföljdt af något förslag,
om hvilket Riksdagens beslut äskas. Finns det någon, som
i god tro vågar påstå, att regeringen sedermera skall mot
Första kammarens vilja gå från ord till sak. Och hvem
föreställer sig att Första kammaren skall återkalla sitt
nej från i våras, sedan den undsluppit hvarje påtryckning
af Andra kammaren och den allmänna folkmeningen, som
stå där afväpnade och maktlösa.
Det är orätt att söka sprida den falska föreställningen,
att regeringen tagit ett enda steg fram mot den skattereform,
som de små 1 samhället fordra.
Med undantag af den med afskrifningen själffallet
följande höjningen af jordbruksbevillningen samt förslaget
att låta nästa års budget uppsvälja den smula behållning,
som uppgifves finnas kvar efter det öfverdådiga tullkalaset,
har hon icke föreslagit någon utväg att bereda medel
för de nya behofven. Hon inskränker sig till att uppräkna
namnen på nya skatter och skatteförhöjningar, som hon
icke har föreslagit, och hon roar sig med den barnaleken
att hopsummera dessa obefintliga inkomstkällors drömda
afkastning. Hvaråt hennes sympatier gå, därom finns ej
rum för tvekan. Bevillningsutskottet år 1888 föreslog
och riksdagen beslöt kaffetullens nedsättning från 26 till
12 öre. Detta skedde, sade utskottet, till förmån för »de
mindre bemedlade». Denna lindring manar nu
finansministern riksdagen att taga igen. På det sättet skulle
man få 2,250,000 kr. till skyddsvärn, jämte andra dylika,
mot sådan beskattning, som Första kammaren ej vill veta
af. Ja, naturligtvis — hvad äro väl de mindre bemedlade
till för, om ej för att draga konsumtionsskatter, så att
8. — Adolf Hedin. IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
