Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - De 90 dagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ADOLF HEDIN
förmögenheten och den högre inkomsten måtte skonas —
deras förmögenhet och deras inkomst, som den
kommunala röstorätten och Första kammarens vetomakt gjort till
härskare öfver Sveriges folk. Allt det andra är detta
likt: skatt på öl, skatt på mycket små arfsbelopp,
stämpelskatt på de minst bemedlades små små
affärstransaktioner 0. s. v.
Det är dock en skatt, som regeringen t. o. m. skyr
att ens nämna. Gambetta sade, att det finns en sak, som
alla fransmän alltid borde tänka på, men aldrig tala om
— jag behöfver ju ej påminna om hvad det var. Månne
regeringen skulle hafva låtit sig inspireras af denna
patriotiska diplomati? Jag vet icke, men det vet jag, att
det finns en sak, som hon alltid bär i hjärtat — när hon
sitter i kanslihuset eller går på vägen dit — fast hon
aldrig bär den på tungan. När statsbehofven pressa, när
Första kammaren sagt nej till ökad och progressiv
inkomstskatt, när det ej går i en hast att inrätta nya
konsumtionsskatter, då finnes ett ofelbart och bekvämt
medel kvar, och då få vi höra namnet på den dittills
dolda, allra innersta, fosterländska tanken: höjda
lifsmedelstullar. Glömmen ej suspensionsförslaget: det var mindre
ljufligt att se, än godt att få förstånd af.
När regeringen genom sin finansminister ordar om
direkt beskattning, är det ett, om möjligt, ännu svagare,
ännu värdelösare framtidslöfte, än det som gafs den 12
och publicerades den 30 oktober 1888. Vi veta, hvad det
blifvit af det senare. Hvad skola vi då tänka om det förra?
Och om man nu lyckades att få det s. k.
försvarsförslaget antaget, och således nya utgifter fastslagna, hvilkas
tyngd uppenbarligen är afsedd att åhvälfvas de svagaste
skuldrorna, hvad skall landet därmed hafva vunnit för
sitt försvar? Vi skola låta chefen för
landtförsvarsdepartementet svara på denna fråga.
Först anhåller jag dock att få i förbigående påpeka
det underliga tal, som på sista tiden förnummits, att man
genom antagande af regeringens förslag skulle blifva af
med en fråga, som varit hinderlig för reformarbetet, och
att därefter en ny æra af politisk progress skulle öppnas.
Man har svårt att tro sina örons vittnesbörd, när man
hör slikt tal.
Man skulle således »få bort» försvarsfrågan därigenom,
att man fastlåser indelningsverket såsom militärisk
organisationsform, få bort den genom att bibehålla en stamtrupp,
som ej kan komma att göra skäl för namnet — hvaremot
hr Olof Jonssons med fleras förslag erbjuder en duglig
stamtrupp och på samma gång en lätt öfvergång till ett
rent värnpliktssystem — få bort försvarsfrågan, när man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
