Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Vårt fosterlands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ADOLF HEDIN
Den gamla skandinavismen är död. Men en ny
skandinavism har en ännu större uppgift, än den vi tänkte
oss före 1864. Freds- och skiljedomstankarna och ej
blott de, utan äfven den om en de tre rikenas erkända
neutralitet arbeta sig från Danmark och Norge mer och
mer in och fram i Sverige. Ett neutraliseradt Skandinavien
skulle blifva en ej föraktlig fredsgaranti i det
krigsmolnhöljda Europa. Ett neutraliseradt Skandinavien skulle i
fredens värf visa, att den yttre storheten, de ofantliga
maktmedlen ej behöfvas för statssamhällenas inre storhet
och folkens lycka.
VITT.
Det är mer än fem och ett halft årtionde sedan rikets
ständer första gången (1840), det är fyra årtionden sedan
de andra gången (1857) gjorde framställning om
krigshofrättens indragning; det är tolf år sedan statsrevisionen
ifrågasatte denna »till besparing och förenkling ländande»
reform. Och sedermera har Riksdagen 1888, 1890 och
1893 framburit sina önskningar om krigshofrättens
indragning eller ombildning — för att nu ej tala om de
tillfällen, då frågan bragts under Riksdagens pröfning, utan
att föranleda någon framställning till K. m:t, såsom
exempelvis 1887, då riksdagsupplösningen hindrade
behandling af en motion i ämnet. Den var närmast
föranledd af krigshofrättens upprörande, emedan frikännande
utslag i ett på justitiekanslersämbetets förordnande väckt
åtal mot de krigsrättsledamöter, som för förment
inbrottsstöld dömt artilleristen Andersson-Grönhagen att undergå
straffarbete, vara medborgerligt förtroende förlustig och
från krigsmakten uteslutas. Denna domstol, där under
åren 1871—1880 de afgjorda målen i årligt medeltal
uppgingo till 25, såg under perioden 1883—1892 denna
förfärliga »arbetsbörda» sjunka ned till i medeltal 15,4
mål, 10 straffsammanläggningar samt ett antal
remisser, af hvilka blott 1 innefattade något annat än ett
rent expeditionsgöromål. Emellertid, när ändtligen år
1894 K. m:t föreslog att förvandla denna sorglustiga
inrättning från ett alldeles fristående verk till en vid Svea
hofrätt bildad särskild afdelning under hofrättspresidenten
såsom ordförande med en civil bisittare mot tre militärer,
mottogs detta förslag från militärt håll med en förargelse,
som var mäktig nog att bringa förslaget på fall i Första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>