Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Vårt fosterlands försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 ADOLE HEDIN
rätt endast äga och väl äfven åberopa sin kastanda och
sin ringaktning för manskap och underbefäl.
& Ed
&
Efter en mer eller mindre torftig »mogenhetsexamen»
— hvilket parodiskt namn på denna etikettering af
grönkarten! — kommer ynglingen till krigsskolan, hvilken i
deras mening, som närmare känna den och som enskildt
våga sjunga ut, icke har lyckats i sin nyare skepnad
förvärfva det anseende, som hon i sin äldre anordning
fullständigt saknade.
Under hvilka inflytelser — i sanning inga
kulturinflytelser — den oftast skralt underbyggde unge mannen
sedermera kommer, därom läse man hos hrr militärerna
Z. och C. Hos det stora flertalet försvinner strax hvarje
tanke på att förkofra sig i vetande; att ett stillastående
ej är möjligt, utan tillbakagåendet naturnödvändigt för den
som ej rycker fram i kunskap, det tyckes man inom
militärståndet ej bekymra sig om. Man stiger ju i
graderna i alla fall, om man ställer sig väl. Att man är i
anda och sanning en Carl Peter Heyls gelike, hindrar en
icke att bli öfverste, att bli general, krigsminister och
landshöfding. Hur skulle man då vara nog galen att sätta
sig och läsa i en bok midt på blanka förmiddagen?
Lärda män, som grånat i studier — lärare, som
berömligen danat generationer af skolungdom — präster som
länge verkat i församlingens tjänst, de få konkurrera om
befordran. Män som, under det de hunnit långt upp i
mannaåren, lagt den ena vetenskapliga undersökningen till
den andra, behöfva visa, när de söka en magert aflönad
tjänst, att de ej kastat sig på latsidan, att de äro med i
sin tids vetenskapliga utveckling. Men åter, de lärare och
ledare i detta den vapenföra ungdomens »högskolelif»,
hvarom man nu så oförväntadt och tanklöst börjat orda,
de skola ej behöfva förkofra sig, de skola få utan några
vare sig teoretiska eller praktiska prof, hvilkas en gång
stundande dag kunde blifva dem en skyddsmakt, en
lifräddning mot en allt förstörande frivolitet, de skola få
nöta sig fram till befordran och slutligen pension efter
ett på onyttigt pedanteri och eländig slentrian förspilldt lif.
Hvad ett lagbud betyder, när dess tillämpning icke
eller blott slappt öfvervakas, det kan man lära af
befordringarnas, och alldeles särskildt de militära
befordringarnas historia. I århundradets början inskrefs i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
