Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Sakkunskapen och det fasta försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 ADOLF HEDIN
en summa så liten, att med antagande af samma
proportion för framtiden man ju skulle behöft hålla på att
bygga på Karlsborg uti ytterligare trettio års tid. Det
förefaller mig vara underligt, att ett svar, som börjar med
detta meddelande: »Återstående kostnaden är fem eller
sex millioner,» slutar med att säga: »Gif mig 200,000
kronor för att fortsätta arbetena på en fästning, som
började anläggas år 1819.> Det är underligt, då man
toge i betraktande, att Riksdagen näst före den, som
begärde upplysning om slutliga kostnaden för Karlsborgs
befästning, 1859—1860 års Riksdag, beviljade utan minsta
prut 300,000 kronor. Men ännu underligare blir det, då
man erinrar sig, att vid den första nya riksdagen 1867
K. m:t prutade ned sitt anslagsäskande till 100,000 kronor.
Härvid kan jag icke tillbakahålla den anmärkningen, att
det är orätt att påstå, såsom mer än en gång har skett,
att, om detta fästningsbyggande har tagit en så orimligt
och, man vore frestad att säga, löjligt lång tid, detta vore
Riksdagens fel, som oupphörligt prutat. Detta är icke
sanning. K. m:t har gått i spetsen med att pruta och
för öfrigt lämnat Riksdagen i ovisshet om, hvad meningen
med detta egentligen kunde vara. Det är icke att undra
på, om representationen icke fått den vanan att se upp
med synnerligen starkt förtroende till en sådan ledning
af en sådan angelägenhet. Det är icke heller underligt,
om den tagit sig för ibland att följa K. maj:ts eget
exempel och pruta, när alltsammans icke kunnat förefalla
Riksdagen såsom fullt seriöst, såsom allvarsamt menadt
eller innehållande, vore man frestad att säga, någon
mening alls.
Så har det gått till under mycket, mycket långa tider. Nu
talar man väl om en fullständig plan, och man talar vidt
och bredt därom. Men det förefaller utaf åtskilliga tecken,
såsom om meningen egentligen skulle vara eller i främsta
rummet skulle vara att genom denna fullständiga plan
befästa, hvad jag tillåter mig kalla den traditionella
planlösheten, att splittra tillgångarna, att plottra bort dem på
en mängd af begynnelser utan någon beräknelig fullbordan.
Det är anledningen, hvarför jag väckt en motion i detta
ämne. Jag har tillåtit mig uttala den meningen, att det
icke kunde vara förödmjukande för vårt land att vädja
till en af gamla föreställningar och fördomar obunden,
otvifvelaktig opartiskhet, förenad med ostridig och erkänd
sakkunskap. Det är af samma skäl, jag nu ock ber att
få yttra några ord om frågan i dess helhet.
Jag sade, att det förefaller mig, som om den nu
mycket omtalade stora planen för vårt befästningsväsende
skulle i främsta rummet hafva till uppgift att befästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
