Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Sakkunskapen och det fasta försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 173
att fullborda det, som en gång påbörjats, än till en ringa
början å ett stort arbete, hvars slut man ej ens något
så när kan till tiden bestämma». I denna
generalstabschefens åsikt instämde dåvarande chefen för
landtförsvarsdepartementet, som ock upprepade ett uttalande af 1876
års befästningskommitté, hvilken ansåg fullbordandet af
pågående befästningsarbeten å Karlsborg vara det
ändamål, hvartill befästningsbyggnadsanslagen borde i främsta
rummet användas. Det vill nu synas, om jag skall sluta
af dessa tidens tecken, som visa sig i den Kungl.
propositionen på fjärde hufvudtiteln, som om den åsikten numera
skulle vara alldeles kastad öfver bord och utbytt mot en
annan åsikt, uttalad i det betänkande, som herr statsrådet
omnämnde i Första kammaren den 7 maj i fjol, och om
hvilket han förklarade sig vara öfvertygad, att kommittén
nog skulle komma att godkänna dess principer. Har den
förkastelsedomen öfver de åsikter, som jag nyss
redogjorde för, fallit redan på 1880-talet? Jag gör den frågan,
därför att uti en beryktad artikel i Post- och Inrikes
Tidningar i slutet af år 1896 — en artikel, hvars officiösa
ursprung, icke från landtförsvarsdepartementet, utan från
ett annat departement, väl icke varit betviflad —
meddelades den upplysningen, att Sveriges förmenta
rustningar icke vore någonting annat än en normal tillämpning
af den plan för vårt försvar — däruti inbegripet det fasta
försvaret — som fastställdes på 1880-talet. Skulle det
verkligen vara redan från den tiden, som
förkastelsedomen fälldes öfver de åsikter om vikten att någonsin
komma till. ett slut med den fästningsbyggnad, som började
1819, hvilka så eftertryckligt uttalades af
generalstabschefen 1882?
Jag skall be att med några ord få beröra en annan
särskild sida af denna fråga. Delar man den mening,
som i åtskilliga upplagor utaf skriften: »Huru vi förlorade
Norrland» blifvit lagd den svenska allmänheten på hjärtat,
att nämligen Sveriges främsta uppgift, eller kanske nära
nog dess enda, vore att tjäna det tyska kejsardömet till
vasall uti dess på några håll kanske otåligt väntade
krigiska sammanstötning med det ryska kejsarriket;
hängifver man sig åt sådana äfventyrstankar, som för några
år sedan uttalades af en högre svensk militär i ett
offentligt föredrag, hvilket på sin tid gjorde sin rund genom
finska och ryska tidningar, att nämligen vid fredsslutet,
som orden lydde, Sverige bör förskaffa sig en bättre gräns
i nordost genom eröfring af ett stycke af Finland; menar :
man med Bodens befästning, att därigenom skulle skaffas
ett fast stöd för en svensk diversion under nämnda
eventualitet, ja, då kan jag ju fatta, att man vänder sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
