Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 187
turliga och behöfliga som arbetsplan vid andra skolor”
— att utan dröjsmål vidtaga nödiga åtgärder för att
bereda duglig instruktion 1 skjutning; — att göra slut på
det missbruket att arbetet lassas på underbefälet, så att
de unga officerarna få däri taga en mera proportionerlig
andel till gagn för dem själfva; — att göra slut på
kammarherre- och adjutantmeriternas företräde framför
»skicklighet och förtjänst» och därför påbjuda den reform som
hr krigsministern offentligen förordat; — att åtminstone
visa att de inse, att en annan reformfordran är absolut
oeftergiflig, hvilken näppeligen, äfven under förutsättning
af en synnerligt god vilja, torde kunna genomföras redan
under instundande riksdag. Om vederbörande göra sitt
bästa för att undanröja betänkligheter mot förslaget på
sätt här ofvan blifvit påyrkat, så är det ju tänkbart, att
Andra kammarens värnpliktsvänner foga sig uti ett
villkorligt antagande af härordning och värnpliktslag att
träda i kraft så snart af Riksdagen och K. m:t reformerade
krigslagar i de nuvarande fyra förordningarnas (af 1881
och 1868) hela omfattning trädt i kraft. På förekommen
anledning erinrar jag, att Riksdagen icke ens deltagit i
stiftandet af strafflagen för krigsmakten. Den manöver,
hvarigenom vederbörande ställde så till, är allt annat
än tilltalande. Till frågan om krigslagarna torde jag få
återkomma. Den skall i alla händelser fram å nästa
riksdag genom enskildt initiativ.
När man talar om »utsikterna», får man ej glömma,
att vederbörande, för att genomdrifva sitt
»rustningsförslag» "" år 1892, kastade bort hela det stora
lockelsemedlet, de 70 procenten. Meningen med 1873 års
kompromiss var, att vi mot priset af grundskatter och
indelningsverk — en statens uppoffring å 10 till 11
millioner — skulle förvärfya ett beslut om en
värnpliktsorganisation (visserligen ej i första hugget så fulländad, som vi
nu tänka oss nödvändig, men en god grund). I stället
företog man sig år 1892, i en viss högre politiks tjänst,
att gifva bort de 70 proc. för 90 dagar, så att vi nu stå
tomhändta, när kompromissens värnpliktsorganisation skall
genomföras!
På den liberala sidan kommer däremot, tror jag och
= Om detta förnekas, så får man väl draga fram äfven sådana
exempel på »öfningar», som pressen — antager jag — förtegat
därför, att den på vederbörandes, en fördelningschefs och en
sekundchefs, vägnar blygts för att omtala dem.
** En äldre allvarlig och rättfram officers träffande ord till mig
om K. propositionen till urtiman: »Förvånas ej — vi veta ju båda
lika bra, att detta icke är ett härordningsförslag, utan ett
rustningsförslag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
