Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 ADOLF HEDIN
ganisation, byggd på den allmänna värnpliktens grund.
Detta sades oss af dem, som någon kort tid förut icke
haft ord nog stränga för att brännmärka dem, hvilka
vågat tvifla på det verk, som några månader förut
omtalats — jag vill icke påstå såsom ett i allo fulländadt
verk, men i alla fall såsom sådant, att vi därpå med full
trygghet torde kunna bygga våra förhoppningar om att
upprätthålla vår nationella själfständighet. De följande
åren blefvo, såsom säkerligen alla erinra sig, mörka och
sorgsna år. Här utvecklades visserligen en skenbart mycket
stor verksamhet på försvarsarbetets terräng, men denna
var febril; och den var extensiv, icke i någon motto
intensiv. Den blottade och dref till ytterlighet ett redan
befintligt slöseri och använde för öfrigt administrativa
metoder af den beskaffenhet, att det varit bäst, om man
kunnat glömma dem, hvilket dock på åtskilliga håll torde
vara mycket svårt.
Genom ett personombyte inom den högsta
administrationen inträdde omsider lugn i sinnena, och då dröjde
det icke länge, innan — så vidt jag kunde iakttaga —
flertalet af dem, som varit bekymrade öfver de offentliga
angelägenheternas ledning, tämligen lätt öfvervunno de tunga
intrycken från åren närmast efter 1892 — de tunga
intrycken vid minnet utaf förhoppningar, som hade blifvit
väckta blott för att gäckas — så att, när man i fjol fick med
visshet höra omtalas, att från regeringens sida vore att
förvänta ett förslag till ny härordning, byggdt på den
allmänna värnpliktens grund, jag för min del tilltrodde mig
kunna säga, att, om det kommande förslaget icke alltför
mycket afveke från hvad man hade anledning att antaga
jag vore viss om att det i hufvudsak skulle blifva antaget
inom riksdagsperioden. Icke långt därefter vågade jag till
och med sträcka mina förhoppningar därhän, att reformen
måhända skulle kunna partiellt, med ett positivt partiellt
resultat, genomföras under den Riksdag, som nu börjar
lida mot sitt slut. Denna förhoppning har jag bibehållit
därför, att jag haft så talrika tillfällen — ehuru jag
verkligen knappast annat än undantagsvis lämnat mina rum
— att iakttaga, att sinnesstämningen hos folket allt mer
och mer befästes i den riktning, att vi skola ordna vårt
försvar så väl vi kunna, utan öfveransträngning och utan
förhastande. Denna sinnesstämning har för mig visat sig
vara af den beskaffenhet, att den håller stånd mot
åtskilliga och icke så få svikna förhoppningar. Men jag
bör också om den tillägga, att hvad jag varit i tillfälle att
iakttaga går därpå ut, att den stora mängden af folket
väntar sin ledning företrädesvis — för att säga det minsta
— från Andra kammaren. Jag har bibehållit den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
