Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 193
gjort mer än skrifvit till K. m:t härom. Det är icke mycket
längre än till den punkt, dit vi voro komna för 20 år
sedan, då jag i skatteregleringskommittén var ensam i mitt
yrkande om själfdeklaration, utan hvilken jag förmenade,
att inkomstbeskattning är en verklig själfmotsägelse.
Än vidare, hvad har K. m:t förberedt i fråga om
krigslagstiftningen? K. m:t har framkommit med en liten
proposition om ändring i ett par paragrafer och relativt
oväsentliga sådana i strafflagen för krigsmakten. Det
synes mig, som om ändock vår regering, ehuru den sväfvar
inom högre rymder, bort kunna upptäcka, att den hade att
se denna fråga från andra synpunkter än den
hittillsvarande rent militäriska.
Och slutligen: hur är den rent militära delen af saken
förberedd? Det är så godt, att jag ju förr desto hellre
bekänner den osakkunniga mening, jag för min del har
och som är den, att vi icke kunna på något rimligt sätt
lösa denna fråga med mindre, än att vi besluta oss för
olika öfningstid för de olika vapnen. Är detta nödvändigt
— ja, då får man också göra det nödvändiga, och det
torde väl icke för alla vara så afskräckande, som man
hittills antagit. En ärad ledamot af särskilda utskottet
har sagt mig, och jag applåderade hans tanke och hoppas,
att han skall genomföra den, att den tvungna långa
tjänstetiden vid specialvapnen kan uppvägas därigenom, att
tjänstetiden högst betydligt nedsättes för infanteriet och
trängen och att den tvungna längre öfningstiden för
specialvapnen skulle i någon mån ersättas genom en högre
dagaflöning för dem, som i detta afseende hafva ödet emot
sig, om de nu betrakta det såsom en olycka. Jag tror,
att häri ligger en lösning, men att, såsom föreslagits i den
kungl. propositionen, taga en alldeles onödigt lång
tjänstetid för infanteristen och så gifva en öfningstid, som, efter
allt hvad jag hört, när jag fått tala med sakkunniga, icke
precis mellan fyra ögon, men i allt fall icke så här
offentligt, säges vara alldeles oomtvistligt för kort, är ju
oförsvarligt. Det svarades mig redan i höstas, när jag
med erinran därom, att i 1875 års förslag fordrades icke
mindre än 19 månaders öfningstid för kavalleriet, ställde
den frågan till en mycket ansedd militär: hafva militärerna
nu ändrat mening, så att de tilltro sig att kunna utbilda
en kavallerist på samma tid som en infanterist, låt vara
att infanteristen i kungl. förslaget fått längre öfningstid,
än som för honom någonsin behöfdes — då svarades:
»Nej, naturligtvis icke. Det är så omöjligt som att taga
ner månen» — hvilket med säkerhet är ganska svårt
— »men vi få göra försök så här tills vidare; och
sedermera få vi komma igen och begära ökad tjänstgöringstid»;
13, Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
