Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 ADOLF HEDIN
— hvartill jag svarade, att det vore en så bedröflig
fortsättning af ett system, som för länge sedan bort vara
öfvergifvet, att jag ville hoppas, att K. m:t aldrig mer skulle
framlägga ett sådant förslag. Visserligen hörde jag
statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet i går yttra
den meningen, att skillnaden i behöflig utbildningstid för
infanteriet och för kavalleriet och andra svårare
specialvapen icke numera vore så betydlig som förr. Och
naturligtvis kan hvar och en inse, att det beror på hvad
man menar med ordet »förr», huru långt man går
tillbaka. Men det är alldeles säkert, att icke har detta
förändrats sedan 1875, på de sista 25 åren, och då visste
man icke utaf, att skillnaden hade blifvit så väsentligt
mycket mindre. Påståendet har väl delvis tillkommit
därför att man ansett det tjäna till att göra förslaget mera
populärt, om öfningstiden stadgades lika för alla — och
med den tyvärr icke uttalade tanken att sedermera komma
och, såsom den ärade militär jag nyss talade om föreslog,
begära längre öfningstid för kavalleriet och väl äfven för
ett par andra vapen. — Detta måste vi helt enkelt komma
ifrån. Det är lika orimligt att gifva de sist nämnda vapnen
en utbildningstid, som icke förslår, som det är orimligt
att slösa bort en mycket lång tid på utbildningen af
infanteriet och särskildt trängen. Och det förefaller mig,
som om det skulle vara tänkbart, att detta särskildt skulle
kunna tagas under förnyadt öfvervägande; måhända skulle
det från en sådan utgångspunkt vara lättare att komma
till enighet och med den enigheten också till ett positivt
resultat vid denna riksdag. — Jag vill visserligen icke
säga, att jag anser det vara en välfärdsfråga att få ett
beslut nu, men af huru pass stor betydelse det kan vara,
det vet åtminstone icke jag. Jag är icke alldeles säker
på, ehuru jag för närvarande har en mycket stor
förtröstan till stämningen inom landet — jag är icke alldeles
säker på att, äfven vid förutsättning att arbetet skulle
återupptagas vid nästa riksdag, icke möjligen uteblifvandet
nu af ett verkligt positivt resultat, om också blott partiellt,
kan utöfva, på åtskilliga håll, en något förlamande
inverkan; och om så skulle ske, vore det måhända rätt
beklagligt. Därför vill jag icke uppgifva förhoppningen,
att arbetet fortsättes, ehuru jag naturligtvis vet, att det
kommer att blifva olika beslut i denna kammare och i
Första kammaren — och utan tvifvel bör blifva det —
ty K. m:ts förslag med den lika tjänstetiden — det må
själfve den rösta för.
Vidare — bland de afseenden, i hvilka det kungl.
förslaget mycket illa svek mina förhoppningar, var det,
att jag icke i den kungl. propositionen fick någon fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
