Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - 1901 års härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 195
ställning om huru tiden skall komma att användas i den
skola, åt hvilken man anvisat en så rymlig
undervisningstid; och öfver den betraktelsen vore det nog anledning
att skrifva de latinska eller rättare från latin öfversatta
orden, som förekommit i diskussionen där inne i
kammaren på andra sidan, de orden nämligen att spåren
förskräcka. Jag hörde väl den mycket ärade chefen för
landtförsvarsdepartementet i går förklara, att det där talet om
otillfredsställande användning af öfningstiden innebure ett
misstag; det, som därom sagts, det var nog sant och
riktigt förr i världen — jag vet ej med säkerhet, huru
långt tillbaka hans tanke därvid gick — men i allt fall
kunde icke numera talas om någon dålig användning af
öfningstiden på pedanteri och dylikt. Huru med detta
sista förhåller sig, torde måhända den mycket ärade
chefen för landtförsvarsdepartementet icke hafva så
synnerligen reda på, därför att hans uppmärksamhet och
verksamhet under flera år varit väsentligen ryckt från
militärväsendet ; och om han också icke därigenom hindrats
att vetenskapligt följa detsamma — sådana dess detaljer
torde dock måhända hafva undgått honom. Och det är
ganska visst, att det förhåller sig så, att tiden ofta
användes på det skamligaste sätt illa. — Då chefen för
landtförsvarsdepartementet anmärkte, att sådana påståenden
komme endast från — ja, jag tror han nämnde, att det
vore endast från anonyma skribenter i tidningarna, men
icke hördes från andra, som ägde sakkunskapens
kompetens att tala om saken, så skall jag tillåta mig att citera
några rader — det är skada, att jag ej kan läsa upp
alltsammans ur en tidning. Det är nu visserligen sant,
att. det står i en tidning, detta, men författaren är en,
efter hvad man säger, mycket framstående militär,
särskildt sakkunnig på detta område, och som befinner sig
i så nära grannskap till statsrådet och chefen för
landtförsvarsdepartementet, att denne lätt nog kan få ett litet
samtal med honom för att konstatera, att han icke
förlorat sina insikter och till ersättning för dem fått några
dåliga tidningsmannatendenser i följd däraf, att han vände
sig till Dagens Nyheter för att publicera sin artikel om
»Några iakttagelser rörande skjutöfningarna inom armén».
— Den publicerades i oktober förra året.
Författaren börjar med att säga, att visserligen den
bristfälliga skjutfärdigheten beror af att öfningstiden är
kort — det är naturligtvis alldeles obligatoriskt att säga
detta — men sedan kommer den verkliga meningen fram,
när han fortsätter: »Personer finnas, som dock hålla
före, att äfven med nuvarande öfningstiden man skulle
kunna komma längre i skjututbildning, än som mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
