Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Stillande af uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 205
församlingen lagen om emigranterna debatterades, och
talaren var Mirabeau: »Jag svär, att jag icke skall lyda
eder lag.»
Här är anledningen mycket mera stark och bjudande,
om en värnpliktig kommenderas att använda sitt gevär
mot fader eller moder, syster eller broder. I föreställen
eder kanske, att det innebär delvis en orimlig
förutsättning, att den värnpliktige skulle kommenderas att skjuta
äfven på kvinnor. Ånej! Det budet fingo de italienska
värnpliktige lyda under det förfärliga hungeruppror, som
för några år sedan bredde ut sig från Syd-Italien och
äfven nådde upp till Milano, där åtminstone vid flera
tillfällen större delen af dem, som då kämpade mot trupperna,
voro ynglingar, snart sagdt barn, och ett stort antal
kvinnor. Men skulle det verkligen förbättra saken, om
jag visste, att i de upproriskes led ej funnes någon af mina
nära kvinnliga anhöriga? Skulle det förbättra saken, att
min kula kunde träffa fader eller broder, men icke syster
eller moder? Nej, jag ser icke, att det skulle förändra
saken i någon mån. Att då trösta sig med utsikten, att
krigslagstiftningen kan taga hänsyn till den s. k.
pliktkollision, som vi just bana väg för i den nya
värnpliktslagen, att trösta sig med, att krigslagarna skulle kunna
stadga lindrigare straff för de värnpliktige, som begå det
brottet att icke skjuta på sina närmaste anhöriga, lindrigare
straff än för vanliga brott mot lydnadsplikten, det är
icke något, som i mina ögon skulle förbättra saken det
ringaste.
För öfrigt, hvarför har man kommit därhän att just
nu, när man manar folket att underkasta sig
ansträngningar, som vi väl aldrig här i landet förrän på sista
tiden allvarligt tänkt på, för att värna detta land mot
fiender, hvarför har man nu just funnit på att med dessa
fiender jämställa upprorsmän? Vi ha annat att göra, herr
talman, än att göra uppror. Vi skola nog veta att på
annat sätt, om ett oböjligt motstånd mot all förmodan
skulle komma att resa sig mot de billigaste reformkraf, vi
skola nog förstå — säkerligen kommande generationer lika
väl som åtskilliga föregående — att icke blott göra gällande
vår vilja, utan äfven i och med detsamma rädda landets
framtid.
Detta tillägg utgör — säger jag — en fläck på den nya
värnpliktslagen, hvilken bör vara sådan, att hela det
uppväxande släktet må betrakta denna lag med vördnad,
må helighålla den såsom ett uttryck för vår nationella
religion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
