Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Stillande af uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 ADOLF HEDIN
IT.
(Anförande i Andra kammaren 17 maj 1901.)
Herr talman! Jag är ganska bedröfvad att se, huru
små utsikterna tyckas vara för ett bifall till det yrkande,
jag kommer att framställa. Men äfven om jag vore
öfvertygad om att det icke skulle finnas mer än några få, som
delade min mening, skulle jag likväl icke afstå från att
vidhålla densamma — det yrkandet nämligen, att ur
värnpliktslagens 28 $, första stycket, måtte, på sätt jag i min
motion föreslagit, uteslutas orden: »så ock när det erfordras
till stillande af uppror».
Visserligen har utskottet vidtagit en ändring i K.
m:ts proposition, i det att utskottet föreslagit att utbyta
ordet »afvärjande» af uppror mot »stillande» af uppror.
Men detta innebär alldeles uppenbart icke någon ringaste
förbättring. Man kan lätteligen tänka sig tillfällen, då i
stället ändringen skulle alldeles tydligt visa sig vara en
försämring. Det låter nämligen tänka sig, att
sammandragandet af en stor väpnad styrka skulle kunna
»afvärja” ett uppror som man befarar, genom den
imponerande företeelsen att se en öfvermäktig krigsstyrka samlad,
hvaremot, när denna samlas för att användas, sedan
upproret redan utbrutit, det väl icke lärer vara någon utsikt
till annat, än att detta »stillande» skall komma att ske
medelst blodsutgjutelse.
Emellertid tröstar sig utskottet, såsom mig synes,
oändligen lätt vid tanken på den pliktkollision, som
möjligen skulle kunna uppkomma. Det är mig omöjligt
att i likhet med utskottet se den saken till mötes med
jämnmod.
Denna pliktkollision, buru uppkommer den? Den
uppkommer därigenom, att ett bud, inskrifvet i mitt
samvete, står i strid med ett bud, visserligen uppburet af
strafflagens hot, men som i alla fall icke har den kraften att
kunna omintetgöra det högre berättigandet hos det förra
budet, som jag vill följa.
Vi skola lyda lagen. Ja väl, det är sant. Men sådan
kan lagen vara, att vi prisa den, som icke lyder lagen,
utan som genom att underkasta sig straff, äfven det
hårdaste, banar väg för andras rätt att följa samvetets bud.
Det har en gång yttrats i en parlamentarisk församling
af en mycket namnkunnig man: »Om I stiften denna
lag, svär jag, att jag icke skall lyda den.> Det var för
110 år sedan, när inom den första franska national-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
