Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 213
det i krigslagstiftningen, som till sin beskaffenhet och
vikt vore likställdt med civil- eller kriminallag, borde
behandlas enligt 87 § regeringsformen, men mindre viktiga
detaljer af K. m:t i administrativ lagstiftningsväg regleras.
Detta betraktelsesätt står ju för öfrigt i öfverensstämmelse
med förfarandet på alla lagstiftningsområden, att
tillämpningsdetalj afskiljes i administrativa förordningar
från de i lag meddelade hufvudsakliga bestämmelserna.
Emellertid behöll K. m:t denna inkonstitutionella
maktutöfning i sjuttio år. Man torde kunna antaga, att
föredraganden ansåg det först i ordningen anförda motivet
för K. m:t år 1880 afgifna proposition om ändring af
87 § regeringsformen och 42 § riksdagsordningen för
tillräckligt, men att däremot hans kolleger fäste mindre
vikt vid hans respekt för den konstitutionella sidan af
saken, och att — hade ej det andra motivet gjort sig
gällande — han måhända ej skulle hafva fått fästa sitt
namn vid denna reform. Om han hade stannat kvar
något längre på sin post, skulle säkerligen ej det
besynnerliga förfarandet hafva ägt rum, som öfverraskade
Riksdagen kort förrän K. m:ts grundlagsproposition hunnit
blifva af Riksdagen definitivt antagen år 1882, nämligen
att, några månader dessförinnan, K. m:t den 7 oktober
1881 utfärdade ny strafflag med tillhörande
promulgationsförordning samt ny disciplinstadga, sålunda begagnande
sista ögonblicket för att ännu en gång utöfva en
envåldsmakt, som K. m:t genom proposition af den 20 februari
1880 hade moraliskt afträdt! Motivet för detta förfarande
var naturligtvis att, för så lång tid som möjligt, i förväg
undanröja hvarje praktisk effekt af den stundande
grundlagsändringen, då man mot eventuellt riksdagsbeslut om
ändringar i strafflagen och Riksdagens önskningar om
ändring i disciplinstadgan kunde åberopa det bekanta
skälet: de äro ju ännu så nya och otillräckligt pröfvade.
Förhållandet är således för närvarande som följer:
1) Samtliga till ifrågavarande lagstiftning hörande
författningar hafva tillkommit genom K. m:ts uteslutande
lagstiftningsåtgärd, utan någon Riksdagens delaktighet däri.
2) Efter den 1880 föreslagna och 1882 definitivt
antagna ändringen af 87 § regeringsformen och 42 §
riksdagsordningen hafva till det för K. m:t och Riksdagen
gemensamma området förflyttats:
a) kriminallag för krigsmakten och
b) lagstiftning om krigsdomstolar och rättegången
därstädes.
Den senare är visserligen ej särskildt och
uttryckligen nämnd i 87 $. Den allmänna rättegångsordningen
för civila och kriminella mål är det icke heller, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
