Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 ADOLF HEDIN
åtskilliga survivanser från ett tidehvarf som flytt. Ännu
håller sig här och hvar den numera alldeles barbariska
formeln kvar: »dom af likar».
I våra krigsrätter och krigshofrätten bestå, såsom
kvarlefva från en tid med andra samhällsidéer,
specialdomstolar, som stå i afgjord strid mot eljest erkända
hufvudgrundsatser vid rättskipningens organisation.
Att bland de förmåner samhället bör tillförsäkra alla
sina medlemmar, äfven de ringaste bland de ringa,
domaremaktens samvetsgranna, opartiska utöfning är den främsta
af alla, eller åtminstone ej öfverträffas af någon, torde
vara en allmän folkmening. Och att denna förmån
förutsätter domarens fulla oberoende af annan vilja, andra
föreskrifter än lagens bud, det är mer eller mindre klart
insedt inom alla samhällslager, likasom ock den regeln,
att »de som bekläda domareämbeten icke kunna utan
medelst rannsakning och dom ifrån sina innehafvande
sysslor af konungen afsättas», ej blott är inskrifven i 36
§ regeringsformen, utan ock ingår i det allmänna
föreställningssättet. Af hittills vunnen erfarenhet att sluta,
kan man näppeligen säga, att denna stora grundsats trädes
för nära genom — det af Geijer försvarade” — stadgandet
i 103 § regeringsformen. Däremot kan det ej nekas, att
några löneregleringar för domare innehålla en
bestämmelse, som träffas af klandret att stå i strid med 36 §
regeringsformen, nämligen den, som bemyndigar
utnämnande myndighet att, om den finner för godt, låta anstå med
afsked öfver det stadgade antalet ålders- och tjänsteår.
Motsvarande föreskrift i löneregleringar för administrativa
verk torde ej hafva visat sig vara tjänlig. Detta undantag kan
emellertid dess bättre ej verka i någon stor utsträckning.
Annorlunda är däremot förhållandet med
krigsdomstolarna, där ledamöternas oafsättlighet är undantag, men
regel att de blott förordnas. I den af K. m:t ensam
stiftade förordningen af den 11 juni 1868 om
krigsdomstolar och rättegången därstädes läsa vi:
Den befälhafvare, som förordnar krigsrätt, har därvid
att bestämma, hvilka i rätten tjänstgöra skola ($ 5).
Krigsrätt utgöres af fyra militära ledamöter och en auditör
(§ 6). Krigshofrätten utgöres af fyra militära ledamöter
och ett krigshofrättsråd. Militära ledamöter förordnar
konungen för tre år i sänder ($ 11).
Af dessa paragrafer inhämta vi, att den stora
grundsatsen: domares oafsättlighet, är kastad öfver bord i vår
militär-justice.
Här se vi ock, att K. m:t låtit sig angeläget vara,
* Anförande i prästeståndet 23 februari 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
