Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Ett försvarslån?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 239
och att just därför artikeln såg dagen, men »för tidigt»
lära de säga, som ansett öfverraskning i slutet af januari
vara klokare. I alla händelser förtrösta vi ej, sannolikt
ej heller någon annan, på finansministerns mening om
saken.
Däremot kunna vi kanske hoppas, att cheferna för
de två försvarsdepartementen, hvardera mera känd som
karl för sin hatt, skola i själfva försvarets intresse säga
nej till den oförmodade metoden att skaffa dem pengar.
Det inträffade en gång för länge sedan, att med
anledning af, icke en omstörtning af en hufvudtitel, utan
blott ett helt litet, litet tillägg på riksstatens utgiftssida
(en af K. m:t icke äskad pension åt en direktör Löfving),
K. m:ts missnöje gaf sig luft i ett statsrådsprotokoll. Af
detta inhämtas, att nämnda pension blef anmäld inför
K. m:t den 5 november 1823 och »bifallen», ehuru den
»blifvit af R. ständer beviljad, utan därtill af K. m:t gifven
anledning» och »utan hemställan om sanktion» (Bil. till
justitieembudsmannens berättelse år 1828). Vi kunna just
undra, hvad K. m:t på den tiden skulle hafva sagt om
högstdensamme hade fått en riksdagsskrifvelse, som i
sifferspråk sagt: »eftersom eders K. m:ts rådgifvare intet
begripa af finanserna och af flottans angelägenheter och
ej inse, att landet både bör och kan för sjöförsvaret gifva
ut ofantligt mycket mera pengar än de tillstyrkt, och då
eders K. m:ts proposition blifvit därefter, så ha vi Svea
rikes ständer upphäft oss till öfverstatssekreterare för
krigsärender, till dito för drätselverket». Det förekommer
oss ej alldeles otroligt, att K. m:t skulle hafva ansett
denna kritik fullt så närgången som beviljandet af Löfvings
pension.
od *
Hvilken opinion — frågade vi — skulle möta den i
farans stund lånesökande staten, som förut under fred
och efter nära nio årtiondens oafbrutet fredstillstånd börjat
låna för militära ändamål, efter att dittills hafva lånat endast
för järnvägsanläggningar? Ett bidrag till frågans
besvarande vilja vi påpeka, nämligen en af ekonomisten O.
Gildemeister krigsåret 1866 offentliggjord afhandling om
»krigslån». Den är för vidlyftig för att kunna här
refereras, hvarför vi blott skola angifva riktningen.
Därom äro alla ense — yttrade förf. — att i fredstid
en regering ej får gifva ut mer till löpande utgifter än
årets inkomster: de som låna äro mycket illa anskrifna
på alla börser. Men annorlunda i krigstid; då urskuldas
eller t. o. m. gillas statslånen. Och menigheten finner
det alldeles i sin ordning, att efterkommande få hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
