Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 265
IV.
Den ofantliga, den jämmerliga missräkning, hvari
Oscar I:s personliga storpolitik upplöstes, när freden slöts
i Paris den 30 mars 1856, hämmade emellertid icke
åhågan att taga del i de furstliga hasardspelen om land
och folk.
I statsverkspropositionen af den 30 oktober 1856
föreslogs en ökning af utrikesdepartementets budget från
498,475 till 680,000 rdr rmt, »af skäl» — heter det i
propositionen — »som uti de vid statsrådsprotokollet
angående utrikesdepartementsärenden den 14 innevarande
månad bilagda memorial omförmälas». Uti det första af
de åberopade memorialen yttrar sig utrikesministern
Lagerheim på följande otroliga sätt:
»Mindre nu än någonsin kunna de Förenade rikena isolera sig.
De senaste årens händelser hafva låtit dem bland Europas stater
återintaga den plats, som med rätta tillkommer dem (!), men på
hvilken de, nästan uteslutande öfverlämnande sig åt vården af sina
inre angelägenheter, icke aktat nödigt att göra anspråk under den
långvariga fred, som föregick 1848 års händelser; och de båda
nordiska nationerna måste äfven själfva i utlandet visa, att de icke
äro likgiltiga för den uppmärksamhet, som deras läge, deras
tillgångar, deras historiska minnen och deras intressen framkallat.»
Här förkunnas ingenting mindre än en svensk
stormaktspolitik, hvilken måste blifva mera, icke mindre vådlig
därför, att råd och lägenhet nödvändigtvis inskränka den
inom miniatyrernas format. Frankrike kan resa sig efter
ett 1870, men Sverige?
En helt annan slutsats än konung Oscar I:s och hans
utrikesministers drog konstitutionsutskottet vid 1856—1858
års riksdag af »de senaste årens händelser», då utskottet
af helt och hållet eget initiativ föreslog och i synnerligt
märkliga och minnesvärda ordalag (hvarom vidare i det
följande) motiverade följande förändrade lydelse af
regeringsformens 8 12:
Konungen äger att sluta afhandlingar och förbund med
främmande makter, sedan han, enligt föregående 8:e §, däröfver hört
statsrådets samtliga ledamöter.
Emellertid, med adelns och prästernas bistånd
afvärjdes då för tiden, liksom sedermera med Första
kammarens, hvarje försök att begränsa den vådliga makt,
grundlagen lagt i konungens hand. När så
utrikesdepartementet kom i händerna på en så klåfingrad och
skriflysten person som hr Manderström, hvilken under Oscar I:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
