Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 ADOLF HEDIN
närda genom de svårigheter, som Ryssland lagt i vägen
för en tillfredsställande reglering af gränsförhållandena i
de nordliga provinserna, hafva endast kunnat ytterligare
ökas genom röjandet af kejsarrikets inkräktningsplaner i
Orienten.» — — — »Alliansen (med västmakterna) är
defensiv; det kommer att bero af Ryssland att hindra
dess tillämpning, emedan denna skulle inträffa blott i
händelse af angrepp från dess sida. Må Ryssland akta
våra rättigheter, må de upphöra att ingifva berättigade
farhågor rörande vidmakthållandet af Europas jämvikt,
och fördraget medför då ingen förändring 1 vår nuvarande
ställning.»
Detta var en anklagelseskrift mot grannen, hållen i
en ton, som i den diplomatiska skriftväxlingen ej gärna
förekommer förrän inemot det ögonblick, då det
oundvikliga utbrottet af fientligheter ej längre är aflägset.
Ännu mer skärptes den af de upplysningar, som man
ansåg sig böra meddela genom den utländska pressen,
t. ex. Times, under det man däremot icke lät allmänheten
i de Förenade rikena få veta”, hvad det i själfva verket
var, som låg bakom det brutala afbrytandet af
underhandlingarna mellan Stockholm och S:t Petersburg, hvilket
betecknas af ryska legationens tillkännagifvande den 10
juli 1852, att från den 15 påföljande september Finlands
gräns mot Norge skulle spärras för norska flyttlappar.
Att anklagelsen sannolikt var mycket väl grundad,
medför ej, att den därför så mycket lättare glömmes och
ursäktas af den, som däraf träffades. Och mot grannens
hämndlusta hafva vi uti garantitraktaten ett löfte om
västmakternas bistånd, hvilket ej kan erkännas vara värdt
det stycke papper, hvarpå det skrefs. Sådant är
resultatet, som de Förenade folken ärft från Oscar I:s
personliga storpolitik; det finns ej någon rätt, inför hvilken de
med tillförlitlig verkan kunna förklara sin önskan att göra
sig urarfva.
+ Post- och Inrikes Tidningar för 22 dec. 1855 försäkrade
visserligen, i en polemik mot Svenska Tidningen, att de »små tvister»
angående Finnmarkens gränser, som Sv. T. talat om, varit »icke så
obetydliga», och att i dem lågo frön till förvecklingar lika vådliga
för den skandinaviska halfön som för hela Europas lugn. Men såsom
bevis på, att så förhöll sig, hänvisade de vederbörande, som talade
genom P. o, I. T., till — artiklar i utländska blad!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
