Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 267
den tidigaste af de hittills offentliggjorda handlingarna,
Manderströms skrifvelse den 2 oktober 1858 till svenska
sändebuden i London och Paris, slutar med en alls icke
beslöjad hotelse mot Tyskland, hvilken på samma gång
innebär ett löfte till Danmark. Och fortsättningen under
de följande åren är likadan: den politik, Danmark följer,
stod i full samklang med de råd, hvilka från svensk sida
gåfvos och hvilka — det bör ej heller glömmas — af
vederbörande förklarades vara dikterade af omsorg om
de förenade rikenas intresse. Ar 1863 kom man slutligen
till underhandlingar om en allianstraktat, och först då
man var färdig att skrida till det formliga afslutandet af
denna traktat, om hvars innehåll enighet redan vid
utgången af augusti månad var uppnådd med danska
regeringen, blef frågan föredragen i svenskt-norskt statsråd
den 27 oktober 1863. Före den tidpunkten hade det likväl,
efter allt hvad man har anledning att antaga, blifvit för
vederbörande klart, att man ej var i stånd att gå från ord
till handling; och därför hade redan de bemödanden att
hitta på svepskäl för ett återtåg tagit sin början, hvilka
åt detta äfventyr gifva en så mörk prägel.
Dessa bemödanden gingo ända därhän, att på samma
dag, den 3 oktober, från Stockholm afsändes tvenne
depescher af försåtligt olika innehåll till svenska sändebudet
i Köpenhamn, grefve Hamilton. Den ena innehåller en
försäkran att, i händelse Tyskland angrepe Slesvig,
Danmark kunde med full trygghet lita på bistånd af mer än
en makt, samt att »vi för vår del, vare sig att en traktat
blifvit afslutad eller icke, ej tveka att försäkra på det
uttryckligaste sätt, att vi i händelse af ett angrepp från
Tyskland mot Slesvig äro lika sinnade som förut och, efter
måttet af våra krafter och de medel, hvaröfver vi kunna
förfoga, skola erbjuda Danmark det bistånd, som det af oss
kunde påfordra». Den andra åter ålade grefve Hamilton
att ej fördölja den svenska regeringens »intryck», att
tidpunkten för framläggande af förslag till ny författning för
»konungariket» Danmarks och hertigdömet Slesvigs
gemensamma angelägenheter (»Novemberförfattningen») möjligen
icke vore väl vald. Den förra depeschens löfte skulle af
grefve Hamilton meddelas danske utrikesministern i just
de ordalag, som depeschens författare användt, följaktligen
i afskrift. Den senare depeschen skulle icke ens
uppläsas för danske utrikesministern, utan blott omförmälda
»intryck» för honom omtalas. Emellertid fick denna
depesch sedermera tjäna till vittnesbörd om, att —
Novemberförfattningens framläggande var en mot Sverige icke
lojal åtgärd, som gåfve Sverige anledning att draga sig
tillbaka. När man i den svenska pressen på sådant sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
