Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 ADOLF HEDIN
för den engelska stationen i Uganda, kapten Lugard,
uppgifvit, att det är de tyska kolonialmyndigheterna som
auktoriserat arabiske slafhandlare att kommersa med krut?
Nämnes ej särskildt, huru en engelsk f. d. missionär
Stokes, numera i tysk tjänst, i handeln med ammunition
funnit en med engelskt businesslynne mera
öfverensstämmande, emedan mera inbringande, sysselsättning än
omvändelsen af de svarte och deras själars räddning? Är
någon okunnig om, hvad den högt civiliserade med
söndagskristen politik och högt utbildadt affärssinne försedda
nation heter, som till den människooffrande konung
Behanzin i Dahome säljer de »perfektionerade» gevär, med
hvilka han nu igen dragit i fält mot fransmännen?
Då Sverige icke har någon del i de skändligheter,
som i civilisationens namn föröfvas på Afrikas jord,
behöfva vi ej heller genom en traktat förbinda oss till bot
och bättring. Vi kunna i stället till vissa andra makter
ropa, som Alphonse Karr till mördarne: Det är eder sak,
mina herrar, att göra början!
X.
Den namnkunnige Robert von Mohl har, bland andra
träffande anmärkningar om småstatsväsendets misère, äfven
skrifvit några behjärtansvärda rader om små staters
utrikesministrar. De äga numera sin fulla tillämplighet
äfven på många stater, till areal och folkmängd större
än de tyska småstater, som han närmast hade för ögonen,
ty proportionen i makt mellan storstaterna och vissa
stater »af andra rangen» har under det sista halfva seklet
på det sätt förändrats, att de förre blifvit allt starkare,
de senare allt svagare.
Bland annat påpekar v. Mohl, att det är nästan
oöfvervinnligt svårt att väl besätta utrikesministerämbetet
i en småstat, och att den vanliga följden däraf är en
»menlig oförmåga i vården om statens yttre rättigheter
och intressen», samt att regeringen ömkligt illa
representeras inför folkombuden. Någon säker bot vet han ej,
men anbefaller såsom ett hjälpmedel, att man ej anställer
någon särskild utrikesminister, utan öfverlämnar de
obetydliga utrikesärendena såsom ett bigöromål åt den bland
öfrige departementschefer, hvilkens statsmannaegenskaper
och förfarenhet beträffande formerna göra honom därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
