Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utrikesärendenas behandling
- De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 287
mest ägnad. Ärendenas mängd är ju ej afskräckande,
»om man ej onödigtvis gör sig till och ej är bekajad med
storhetsmani». Traditionerna och formerna kunna
upprätthållas af några underordnade tjänstemän. »Visserligen, »
tillägger v. Mohl, »är att befara, att detta förslag skall
stranda på lusten att drifva yttre politik och åtminstone
bevara skenet af andel i de stora världshändelserna.»
Ja, det skenet som v. Mohl talar om, är öfvermåttan
kärt för små potentater och deras utrikesministrar. Men
att detta skenet är en falsk och förrädisk fyr, som kan
leda farkosten in bland bränningar, det har svenska folket
haft och har ännu de starkaste anledningar att besinna.
Därför vilja vi taga våra försiktighetsmått.
*
+
Läsaren behagade ur en föregående uppsats påminna
sig, i hvilken tonart utrikesminister Lagerheim kort efter
Krimkrigets slut proklamerade en svensk stormaktspolitik.
De förenade rikena, sade han, hade nu »bland Europas
stater återintagit den plats, som med rätta tillkommer
dem», och med oberopande af den »uppmärksamhet, deras
läge, deras tillgångar, deras historiska minnen och deras
intressen framkallat», föreslog han — en obetydlig
tillökning af tredje hufvudtiteln!
Om de illusioner, som röja sig i sådana ord, voro
oursäktliga, hvad skall man då säga om de
besynnerligheter, som en svensk utrikesminister varit i stånd att
yttra tre och ett halft årtionde senare, ett fjärdedels sekel
efter den danska katastrofen och efter Sadowa, två
decennier efter 1870 års krig? Grefve Lewenhaupt anförde till
statsrådsprotokollet den 6 december 1889:
»En beskickning i Konstantinopel syntes dessutom (d. v. s. utan
hänsyn till den aftagande svenska och norska sjöfarten på Svarta
hafvet) nödvändig ur rent politisk synpunkt, emedan de frågor, som
där ständigt afhandlades, vore af den vikt, att K. m:ts regering måste
äga kännedom om förhandlingarnas gång och det språk, som där
fördes af de olika makternas representanter, för att därigenom kunna
bedöma den allmänna politiska ställningen i Europa. — I Wien,
hvarest Sverige ägt en ständig beskickning allt sedan Westphaliska
freden, synes den, likaledes ur politisk synpunkt, fortfarande vara
nödvändig till följd af Österrike-Ungerns maktställning i Europa.»
Ett år senare, den 5 december 1890, yttrade grefve
Lewenhaupt till stratsrådsprotokollet:
>En beskickning i Wien är, enligt min åsikt, nödvändig ur
politisk synpunkt. Ingen fråga, som berör maktställningen i Europa,
kan afgöras, utan att utgången inverkar på alla stater af någon
betydenhet, och däribland äfven de Förenade rikena, och då Österrike-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0297.html
