Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 297
grundligt komprometterat sig, att de ej sågo annan utväg
än att låta norska staten betala pengar för deras dumhet
och brottsliga lättsinne. Holsts förslag att visa saken till
domstol och lämna engelsmännen kostnadsfri rättegång
genom alla instanser, ja att öfverlämna den åt en dömande
kommission, därest de ej ville förlita sig på
lokalauktoriteternas opartiskhet, ledde ej till något resultat. I stället
envisades man att söka förmå Holst att vidgå, att
lurendrejarna voro berättigade till skadestånd. Han såg då
till slut ej annan råd, ehuru han vidhöll sin åsikt om
de engelska anspråkens orättmätighet, än att föreslå
Engeström, att K. m:t skulle af gunst och nåd bevilja det
engelska röfvarepacket tullfrihet till belopp af 6,000
specier.
Men när Engeström, hvilkens brist på urskillning blef
sig lik i alla väder, förevisade Holsts bref för engelske
ministern Fitzgerald, vardt denne ursinnig — ty
utrikeskabinettet hade ju förut erkänt såsom ett välgrundadt
rättsanspråk, hvad Holst föreslog att bevilja såsom en
gunst. Holst fick betaldt för denna sin åtgärd genom en
note, undertecknad Denowan, men, efter hvad man
allmänneligen antog, uppsatt i engelska legationen — »en
note», säger Holst i sina memoarer, »innehållande de
mest upprörande grofheter, icke just mot mig personligen,
men mot hela den norska regeringen, som beskylldes
för så godt som alla möjliga förbrytelser, ja, till och
med för mord».
Holst erinrade nu utrikesministern, att mot den
regering, som i Kristiania förde styrelsen i h. m:t konungens
namn, beskyllningar blifvit framställda, hvilka, enligt
norsk lag, äfven den ringaste ämbetsman vore skyldig
att icke tåla, utan att aftvå sig genom åtal mot smädaren;
hvarför han hemställde till h. exe. att öfverväga, hvad
åtgärd omständigheterna kräfde. Norske statsministern
Anker sökte han öfvertala att för Karl Johan föreläsa
Denowans note, påyrka dennes utvisning och, om
konungen ej därtill gåfve sitt bifall, begära afsked. Men
Engeström, som hela tiden fört Karl Johan bakom ljuset,
lyckades i detta kritiska ögonblick att genom böner och
tårar förmå de norska statsråden att tiga.
Efter sådana föregåenden kan det ej vidare förvåna,
att slutligen en ny oförskämd note från engelske
ministern, som fordrade snart slut, föranledde en af Karl Johan
i norskt statsråd utfärdad befallning till Holst att ingå
öfverenskommelse med Denowan. Den slöts inom två
dagar, den 21 juni 1821, och innehöll, att åtalet mot den
engelska smugglareligan skulle nedläggas, beslaget å Gerss’
packhus m. fl. egendomar upphäfvas, en del anhållna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
