- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter II /
296

(1915) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296 ADOLF HEDIN

af bevakningen samt förde allt hvad han kunde af de
konfiskerade varorna ombord och gick till sjöss. De
ombord inspärrade norrmännen skickades, efter ett stycke
väg, tillbaka i en usel båt. Everth anlände lyckligen till
England med sina två fartyg och de varor, han
återeröfrat. :

Våldsverkaren sökte nu sin regerings bistånd, engelska
sändebudet i Stockholm lord Strangford fick order att
understödja de reklamationer, som framställdes af tvenne
Everths stallbröder, en köpman vid namn Stead, som
infann sig i Bodö och påstod sig vara ägare till den
del af de där befintliga varorna, samt en advokat vid
namn Denowan, som kom till Kristiania för att där
påyrka varornas utlämnande till Stead, erläggande af ett
skadestånd af 36,000 pund från norska ståtskassan m. m.

Med en utomordentlig lättfärdighet, utan att förskaffa
sig någon kännedom om det faktiska förloppet, utan tanke
på att ärendet hörde ej under utrikeskabinettet, utan
under vederbörlig domstol, visade sig grefve Mörner (såsom
Engeströms vikarie), hofkansleren Wetterstedt och
Engeström själf hugade att gå in på de lögnaktiga, oblyga
anspråken. Redan i slutet af år 1819 befallde K. m:t,
att de konfiskerade varorna skulle utlämnas. Sedan man
på detta sätt indirekt flyttat öfver orätten från
våldsverkarnas på de norska auktoriteternas skuldror, var det
ju ej att undra på, att äfven engelska regeringen yrkade
skadestånd för sina stackars misshandlade undersåtar:
man gick därhän att påstå, att en stor del af varorna
bortstulits under de norska ämbetsmännens ögon. Engelska
regeringen framhöll också, att hon måste visa sig duktig
i denna sak, för att ej oppositionen i parlamentet skulle
däraf smida sig ett vapen. Och för nattmössan
Engeström — dittills, om än icke sedermera alldeles makalös
i vår diplomati — var detta, kantänka, ett mycket
bevekande skäl att gå hennes fordringar till mötes, att
således icke söka försvara Norges lag, ämbetsmyndigheter
och statskassa, utan hellre låta Norge drabbas af skymf
och skada. Visserligen tog den hufvudlöse chefen för det
svenska utrikesdepartementet omsider en norsk man
(sedermera statsrådet Paul Christian Holst) till bjälp,
hvilken omsorgsfullt utredde sakens både faktiska och
formella beskaffenhet, ådagaläggande såväl, att de engelska
fordringarna, som nu vuxit till 39,203 pund, voro
ogrundade, som att man i Stockholm behandlat frågan på ett
alldeles förvändt sätt. Men vederbörande hade redan så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free