Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 299
XIII.
Så mycket af humöret från nittiotalet och röda
mössors dagar satt nog kvar hos Karl Johan, att han ej
skulle hafva gifvit sitt ja till Bodösakens uppgörelse på
sätt som skedde, därest han icke blifvit förd bakom
ljuset af sin utrikesminister. I det trontal, hvarmed 1821
års storting öppnades den 8 februari, trodde sig Karl
Johan kunna yttra, att den obehagliga tilldragelsen i Bodö
»visat sig från en föga fördelaktig sida»(!), men att
emellertid den storbritanniska regeringen vid detta tillfälle
lagt i dagen — »en försonlig anda, hvars hela värde
vi erkänna>.
Hvarthän K. m:its traktatsrätt leder, om man ej vill
erkänna, att den begränsas af andra
grundlagsbestämmelser, visar aftalet i Bodösaken, hvad Norge angår, likasom
i Sverige franska traktaten och den nya tulltaxan 1865
ådagalagt, att representationens rättigheter tillintetgöras
genom en sådan tolkning af traktatsrätten. Medan
stortinget var samladt, förpliktade konungen genom en
diplomatisk öfverenskommelse, till hvilken stortingets samtycke
ej begärdes, den norska statskassan till en betydlig
penningeuppoffring, 18,000 pund dels kontant, dels i form
af tullfrihet.
Å 1821 års storting undansköts frågan om en
undersökning af Bodöfrågan, dock ej utan protester. C. Falsen
yttrade t. ex., att det sätt, hvarpå denna affär bragts till
slut, ej kunde förklaras annorlunda, än att h. m:t
konungen blifvit vilseledd genom falska underrättelser och
framställningar, hvarför det vore stortingets plikt att undersöka
saken. Å andra urtima stortinget 1822 synes man icke
hafva vidrört detta ämne. Sedan 1824 års storting
infordrat handlingarna i målet — hvilka emellertid
näppeligen blefvo aflämnade i fullständigt skick — hänsköts
dess vidare behandling till nästa storting, och uppdrogs
åt stortingets arkivarie att då förelägga odelstinget en
fullständig redogörelse för sakens hela förlopp. Ett förslag
om adress till konungen med anhållan om norrmäns
anställande i diplomatisk och konsulattjänst lämnades utan
afseende.
Först å 1827 års storting blef frågan omsider föremål
för en omfattande behandling. Det af odelstinget för
granskning af statsrådsprotokollen tillsatta utskott afgaf en ganska
utförlig berättelse om ärendets hela förlopp, slutande med en
hemställan, att odelstinget borde hänskjuta till stortingets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
