Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 ADOLF HEDIN
namn, påtvinga den studerande ungdomen den vrångaste
framställning af unionens rättskällor, uppkomst och villkor.
När hans docent, korpral Blom, skickades ut att läsa
upp ett sammandrag af denna förvrängning, föll öfver
landet ett omätligt åtlöje, buret med största lätthet af
korpralens andliga anförvanter, men tungt förödmjukande
för dem, som hört främlingar för detta marknadsgyckels
skull räkna Sverige till Europas mest efterblifna länder.
Nu som förut har det visat sig vara lätt att till det
yttersta upphetsa deras sinnen, som ej känna abc af det
de skria om. Förbittringen öfver de två föredrag, som
härmed utgifvas af trycket, är lik deras som i fyllan och
villan öfverfalla och draga knif mot den de möta.
Med afvikelse från en länge iakttagen regel att låta
alla anonyma eller pseudonyma bref olästa taga vägen
till papperskorgen, har jag genomögnat de fem eller sex
papper från smädeskrifvare, som hedrade mig med en
ofantlig mängd af de råaste okvädinsord. Så vidt jag
minnes, var det nytt att kalla mig lögnare. Min
påminnelse om att konung Oscar I:s förordning, som gäller ännu
i dag, om örlogsflaggan, mottogs med utomordentlig glädje
i Norge, under det den i Sverige strax hälsades med ett
insubordinationsbrott och i riksdagen 1859—60 med
våldsamma uttryck af förbittring, säges vara lögn!
Den falska patriotismen tillåter ej att säga faktisk
sanning om ett unionsförhållande, ifall denna sanning ej
är ofördelaktig för norrmännen. Denna patriotism tillåter,
ja kräfver och prisar osanning, om denna är ofördelaktig
för Norge. Se här ett exempel på sådan umgängelse med
sanningen! Det är en uppfinning af hr E. G. Boström, af
honom med mycken envetenhet åberopad som bevis på,
att Norge ej frågar efter Sveriges intresse:
År 1883 framlade K. m:t för Riksdagen en prop. (n:r 21) om
straffbestämmelser för vissa af fiskare i Nordsjön begångna
förbrytelser. Härigenom skulle Sveriges biträdande af en i Haag
afslutad konvention blifva effektivt. Sakkunnige påvisade, hur i bästa
fall blott onödig, i annat fall vådlig underkastelse under detta aftal
skulle blifva — underkastelse under engelsmännens alltför väl
bekanta egennyttiga och tyranniska sjöpolis, i hvars tjänst svenska
domstolar skulle medelst straffarbete, på engelsmännens yrkande, ådöma
våra beskedliga fiskare ända till 6 års straffarbete. Lagen afslogs i
båda kamrarna, i den Första med 80 mot 36 röster. Bland dem i
Andra kammaren, som talade mot lagen, var E. G. Boström, som då
(3/4 1883) visste, att man i Norge ej var öfvertygad om konventionens
lämplighet och som häri fann ett skäl emot den. — I förbigående
sagdt har ingen människa någonsin funnit, att Sveriges intresse det
minsta berodde af konventionens antagande i Norge eller tvärtom, det
var för ena landet absolut likgiltigt hur det andra gjorde. Sedan hr
B. med sin röst bidragit till lagens förkastande, yttrade han den ?9/s
s. å., att norrmännen afslagit detta förslag utan att det var något tal
om oss. Dessa underliga ord skulle — det förstår man — betyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
