Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 315
att norrmännen förehaft någon elakhet. Men det som verkligen hade
inträffat, var att K. m:t i Norge reserverade rätt att framdeles
underteckna konventionen, om den befunnes lämplig och att svenska
Riksdagen afslagit lagen. Gå vi så till år 1890 den 26 febr., finna vi hr
B. därhän kommen i obesvärad behandling af fakta, att han till Andra
kammarens protokoll uppgifver, att »förslag till konvention om
Nordsjöfisket blef af Norge afslaget, ehuru det antagits af Sverige».
Detta är en grof osanning; den klandras ej.
Men när jag erinrar om, att konung Oscar I:s
förordning om unionsmärket i örlogsflaggan blef i Norge
hälsad med utomordentlig glädje, men i Sverige med
utbrott af förbittring, då ökas det gamla förrådet af
smädeord mot mig med »lögnare».
Hur kom det till att man i Norge ej hade så brådt
att nappa på en farlig internationell krok? Däraf att
medan regeringen i Sverige vidtog den genombefängda
»utrednings»-åtgärden att fråga — generaltullstyrelsen till
råds, vederbörande i Norge ansågo sig böra noga
undersöka frågan. Delegerad till konferensen i Haag var
Opsynsmanden ved Vaarsildfisket, premiärlöjtnant i marinen
Boetteville, med en mycket försiktig fullmakt; och de
närmast intresserades mening om saken, som man i Sverige
ej brydde sig om, inhämtades i vidsträckt måtto genom
amtmän, opsynschefer o. s. v. I Första kammaren fällde
ärkebiskop Sundberg ett yttrande, som ej ordagrant är
riktigt, men som måhända innehöll en träffande
dubbelmening: »Vi lugna svenskar,» sade han, »ha en
förunderlig hetsighet, så snart det gäller att afsluta en traktat
eller konvention med främmande makter.> Så är det ej,
Riksdagen har visat mer än en gång att den kunnat se
upp. Det är blott regeringen som är hetsig. Okunnighet
hindrar den att förstå hvad den gör, och så kan det
hända att det vankas grannlåt. Beskedlighetsmakare i
Riksdagen, som längta efter sådan, tigga då och bedja,
att man ej skall »blottställa regeringen». Ett äkta svenskt
talesätt; — att blottställa t. ex. Bohusläns
fiskarebefolkning, det betyder mindre eller ingenting.
(Föredrag i Folkets hus i Stockholm 19 mars och 2 april 1905
med tillägg af förf.)
När konsulatunderhandlingarna strandade.
Såvidt jag vet, är det visst första gången, som
arbetareföreningarna i hufvudstaden ha befattat sig med en
unionell eller öfver hufvud taget internationell fråga,
försåvidt en sådan fråga icke särskildt berört
arbetareförhållandena. Den sak, som gifvit anledning till att de
unionella spörsmålen i dag skola göras till föremål för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
