Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 ADOLF HEDIN
Att i Norge bestämmandet af flaggans utseende faller
under lagstiftningsmakten, under stortingets och K. m:ts
samfällda afgörelse, är ej föremål för något tvifvel. I
vårt land torde äfven de, som eljest i allmänhet med stor
likgiltighet anse K. m:ts s. k. ekonomiska
lagstiftningsenväldes inkräktningar åt alla håll, vara villiga att
medgifva, att folkets representation icke bör vara, ej heller
hos oss genom något grundlags- eller annat lagbud varit
utestängd från medbestämmanderätt i afseende å flaggan
eller andra nationella symboler. Det kan säkerligen ej
räknas till de lyckliga föreskrifterna i det förslag till ny
föreningsakt, som 1867 afgafs af den andra
unionskommittén, att detta ville fastslå konungens rätt att allena
besluta om förändring af de förenade rikenas örlogsflagg
eller unionsvapen, med förbehåll blott att »därvid skall
iakttagas, att rikenas jämlikhet äfven framdeles betecknas».
På sätt redan är nämndt hade prins-regenten i
februari 1814 anordnat Norges örlogs- och handelsflagga.
I slutet af samma år, efter föreningen med Sverige, beslöt
stortinget i lagform, att denna flagga skulle tills vidare
begagnas af norska handelsfartyg å de farvatten, där
turkiska sjöpass icke behöfdes. Detta beslut blef väl ej
i vederbörlig form sanktioneradt, men dock i början af
följande år till efterrättelse utfärdadt. Därjämte blef dels
genom resolution den 7 mars 1815 bestämdt, att båda
rikenas örlogsflagga skulle vara den svenska med tillägg
af de norska färgerna i öfversta hörnet; dels genom
resolution den 24 maj 1815 norska fartyg tillåtet att
begagna svensk flagga, mot det att Norge lämnade ett
årligt bidrag till den tribut, som Sverige hade att erlägga
till de hedervärda sjöröfvarstaterna på nordafrikanska
kusten, hvilka ej kände och erkände den norska flaggan;
dels genom resolution den 26 oktober 1818 medgifvet att
den i resolutionen af den 7 mars 1815 bestämda
»unionsflaggan» finge (med iakttagande af vanlig skillnad mellan
örlogs- och handelsflagga) af norske fartygsbefälhafvare
begagnas å alla farvatten. Efter 1818 års resolution var
således ställningen följande: båda rikenas örlogsflagga var
den svenska med någon tillsats af hvitt och rödt; denna
s. k. unionsflagga fick å norska handelsfartyg begagnas
hvar som helst; alternativt kunde å längre farvatten
begagnas den svenska och å kortare farvatten den norska
flaggan (den modifierade Dannebrog).
Under sådana förhållanden var det stortinget 1821
ville, i enlighet med grundlagens § 111, genom lag ordna
landets handelsflagga. Det beslut, som 1893, 1896 och
1898 års storting fattat och som blef lag utan sanktion,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
