Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 329
Flaggfrågan.
Den glädje konung Oscar I:s förordning om
örlogsflaggan hade väckt i Norge var så stor, att man där nätt
och jämnt lade märke till det egenmäktiga och i alla
afseenden olyckliga påbudet om handelsflaggan.
De häftiga angreppen från svenska Riksdagen kunde
ej annat än föranleda förundran i Norge. Nu skref i
Norge Bj. Björnson sin allvarliga, något sorgsna, men
icke vreda eller våldsamma dikt:
Har du hört, hvad Svensken siger,
unge norske Mand?
Svensken siger, att det röde
i vort norske Flag,
det, som rant, da Magnus döde,
det som ler idag,
det, som over Halden bælted,
det, som over Adler vælted,
det kan svenskens gule-blå
uden Skam ej bere paa.
Om flaggan kom ej från Riksdagen nu, femton år
efteråt, något klagomål till K. m:t. Men så mycket hade
flaggsaken anlitats till upphetsning vid 1859—60 års
riksdag, att i sammanhang med berättelsen om det andra
oväsendet en fullständig flaggans historik här må
meddelas.
Efter Norges skilsmässa från Danmark och
oafhängighetsförklaring år 1814 utfärdade prins-regenten, den
sedermera till konung valde Kristian Frederik, en resolu
tion den 27 februari, hvarigenom den norska flaggan för
såväl krigs- som handelsfartyg bestämdes. Det blef, af
en eller annan anledning, Dannebrogen med tillägg af
riksvapnet, det norska lejonet med hillebarden i gul färg,
i öfversta fyrkanten närmast flaggstången.
Därefter var det så mycket mindre nödvändigt att i
Eidsvoldsgrundlagen någonting bestämma om flaggan, som
intet tvifvel kunde råda därom att beslut i detta ämne
hörde under lagstiftningsmakten, att således stortingets
befogenhet i detta hänseende ej var inskränkt genom
prins-regentens resolution.
Vid revision af grundlagen med anledning af den
tillämnade föreningen med Sverige ansågs däremot nödigt
att stadga, i § 111, att »Norge har Ret til at have sit
eget Cofferdie-Flag. Dets Orlogs-Flag blifver et
Unions-Flag». Norge förbehöll sig således egen handelsflagga.
Dess beslut om unionsörlogsflagga fick som sagdt ingen
betydelse, då det ej upptogs i riksakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
