Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA : 369
skottet påminner för mycket om det året för att icke
naturligt nog ha födt sådana tankar. Men därtill kommer
äfven någonting annat. Man har kommit därhän, att i
en bygd, som alltid omtalats såsom frisinnad, man förmått
hvad man nu kallar den frisinnade jämtländska allmogen
att votera en resolution, som jag icke dömer för hårdt,
när jag säger, att den är blottad på vanligt sundt
förnuft. Den innehåller: Vi skola låta Norge få sin rätt,
om vi få ställa upp ett villkor — ett villkor för en
ovillkorlig rätt — och det villkoret lyder: vi vilja ha ett
unionsparlament, en gemensam svensk-norsk riksdag. För
att behandla hvad? Ja, jag vet det icke. Men hvad jag
vet, det är, att detta är ett villkor, som, så länge det
finnes ett regemente stridbara män i Norge, det landet
aldrig går in på. Och för min del begriper jag icke
hvarför de skulle gå in på det. Hvad skall det uträtta?
Det skulle vara att utvidga den unionella gemensamheten
i ett ögonblick, då man håller på att inskränka den och
fråga är, om någonting vidare skall kunna blifva bestående
af densamma. Detta, att ställa ett sådant villkor, det är
ju detsamma — såsom en man skref till mig i går
som att förkunna, att vi skola börja krig. Men hvem
skall Sverige få till hjälp? Sverige kufvar icke det eniga
Norge. Skall det ha till hjälpare en stormakt, en af de
stormakter, som vid slika tillfällen bruka åtaga sig att
uträtta åtskilliga tjänster, när de få bra betalt: en
välbelägen ö eller en välbelägen hamn? Men huru skall
detta gå till? Jag vet icke, jag kan icke svara på någon
af dessa frågor. Jag kan endast säga att af de bref jag
får vill det synas, som om det börjar gå öfver landet
något, hvilket, om det är allvarsamt menadt, är detsamma
som ett krigshot mot Norge — detta villkor för att låta
norrmännen få sin jämställda rätt med oss.
Om vanvettet bryter ut, om det skall heta till
norrmännen ifrån hvad man hittills ansett för en frisinnad
allmoge, att vi skola ge eder edra rättigheter mot ett
villkor som är rent tokeri och om hvilket hvar man vet
att det aldrig accepteras af någon norrman, då är ju detta
detsamma som att säga: »Ni har att välja mellan att
göra vår vilja eller att vi föra krig.»
Hvad kan då kriget vara? Äfven om vi skulle få en
stormakt till hjälp för den ondaste bland onda gärningar.
Det skulle vara att göra den skandinaviska halfön till
hvad en af Sveriges stormän, Axel Oxenstjerna, en gång
kallade den för: en blodbadstuga.
* : +
24, — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
