Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 ADOLF HEDIN
samligen begifva sig öfver gränsen. Då reste sig Paris,
eröfrade och förstörde konungamaktens fäste och symbol,
Bastiljen.
Folkets tilltro till konungen var rubbad men ännu
ej tillintetgjord. Från denna stund var emellertid hofvets
politik en oafbruten följd af meneder och förräderier.
Från Tuilerierna utgingo maningar till en väpnad koalition
mot Frankrike, landafträdelser erbjödos och drottningen
röjde för Frankrikes fiender de franska generalernas
försvarsplan.
Den 5 maj 1789.
Den 5 maj firar franska folket hundraårsminnet af
det Nya Frankrikes födelsedag, och i världens alla delar
sända alla de, som veta hvad den dagen betyder för
människorätt och folkfrihet, lyckönskande blickar och
tankar till det härliga land, som sedan hundrade år varit
vår tids idéers förnämsta slagfält.
I det tal, hvarmed konung Ludvig XVI öppnade
Riksdagen den 5 maj 1789, sade han att »sedan lång tid
hans hjärta bidat denna dag». Det var den första i den
långa raden af osanningar med eller utan edsförpliktelse,
som sedan skulle intill slutet utmärka hans förhållande
till sitt land och folk. Af nödtvång hade han
sammankallat riksständerna, för att af dem få medel att afvärja
den af hofslöseriet framkallade statsbankrutten. Man ville
till ersättning dels genomdrifva att prästerskapet och
adeln efterskänkte sina skatteprivilegier, dels afhöra och
lofva att en gång i tiden taga under öfvervägande
underdåniga reformönskningar, för att därefter skyndsammast,
med godo eller med våld, skilja folkrepresentationen åt.
Om en inskränkning af enväldet, om några
författningsgarantier var icke tal och icke tanke hos hofpartiet och
den af detta ledde och behärskade konungen.
Annat hade dock folket och folkombuden väntat och,
ifall ett kungligt ord betydde något, haft rätt att vänta.
Konungen hade fyra månader förut uttryckligen godkänt
de af minister Necker i hans rapport till konungen i
december 1788 uttalade åsikter, således godkänt: att
skattebevillningsrätten skulle återställas åt franska folket att
utöfvas genom dess valda ombud; att folkrepresentationens
periodiska sammanträden skulle lagfästas; att en
utgiftsbudget skulle upprättas, hvilken ej längre skulle vara
underkastad den verkställande maktens godtycke, samt
konungens civillista fastställas; att frågorna om
tryckfriheten och den personliga friheten skulle underställas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
