Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 379
hvilat i ett och tre fjärdedels århundrade. På detta
motstånd strandade försöken att med notabelförsamlingar
ersätta riksständerna, att i nya provinsialrepresentationer
finna bekväma beskattningsverktyg, att för ett obestämdt
löfte om riksdag köpa godvillig inregistrering hos
parlamentet i Paris af konungens påbud om nya statslån samt
slutligen att i en nyskapad högsta domstol få ett alltid
lydigt instrument för de kungliga påbudens inregistrering.
På detta sätt framtvangs riksständernas
sammankallande. Redan i början af Ludvig XVI:s regering hade
man vågat erinra om riksständerna och deras
beskattningsmakt såsom en beståndsdel af hvad man ännu under ett
despotiskt envälde kallade »Frankrikets konstitution». Men
först mot slutet af år 1787 hade omständigheterna bragt
vederbörande därhän att konungen den 19 november
utlofvade riksdag »före år 1792». Samma omständigheters
vidare utveckling ledde följande år, 23 september 1788,
till en kunglig förklaring att riksständerna skulle inkallas
1789; denna förklaring hade föregåtts af ett beslut, den
5 juli s. å., som anbefallde arkivundersökningar om valen
till de forna riksständerna m. m. Silutligen kom det
ofvannämnda kungliga beslutet af den 27 december 1788
om tredje ståndets fördubbling.
Detta beslut hälsades med en entusiasm som
svämmade öfver alla bräddar och om hvilken enligt Barère
de svårligen kunna göra sig en rätt föreställning, som ej
med egna ögon sett dessa glädjens och hänförelsens
dagar.
Till illuminationen i Paris gåfvo klubbarna signalen.
Hufvudstadens borgerskap, de »sex handelskårerna»,
uttala i en adress till »fransmännens fader» sina känslor
af tacksamhet och beundran för konungens välgärningar,
försäkrande honom att dessa känslor skola fortvara från
släkte till släkte. Samma eller ännu lifligare utbrott af
glädje och tacksamhet berättas från alla landsändar. En
sådan harmoni af uppriktigt menade, i all sin ytterliga
öfverdrift ärliga kärleksbetygelser har väl aldrig förr eller
sedan någon monark fått lyssna till.
Det berodde af Ludvig XVI och af hans onda
rådgifvare att denna sinnesstämning skulle icke hastigt blåsas
bort, men långsamt förbytas i sin motsats. Sex månader
senare var konungen besluten att arrestera de
reformvänliga deputerade, låta de öfriga samlas i Compiègne
under bajonetters och kanoners »skydd» för att i största
hast votera skatter och lån; därefter skulle man återgå
till despotismens gamla dagordning, som på ett så
betänkligt sätt blifvit rubbad. Statskuppen började med
befallningen till Necker att lämna sin ministär och skynd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
