Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 ADOLF HEDIN
nationen, och folket kände detta så väl, att vi omvärfdes
af dess bifallsrop: lefve tredje ståndet!»
När konungen kallade riksständerna, hade han
påbjudit att tredje ståndet skulle sända lika många ombud
som de privilegierade stånden tillsammans. Skulle man
ändock votera ståndsvis, var bestämmelsen gagnlös för
dem som representerade de 25 millionerna fransmän.
Mer än så, den kunde ju blott ytterligare för ögonen
åskådliggöra och i sinnena inskärpa huru orimligt det
var att de privilegierade hundratusentalens ombud skulle
betyda dubbelt så mycket som de många millionernas.
Men likväl försökte man att upprätthålla ståndsåtskillnaden:
de få privilegierades två röster medan den stora
majoritetens deputerade hade blott en. Man företog sig något
som var uppenbart omöjligt, med den följden att man
snart tvangs att medgifva hvad man mot Malouets råd
vägrat att godvilligt gifva man tvangs därhän, sedan
man planlagt men ej lyckats verkställa arrestering af de
farligaste motståndarna och de nyss samlade ständernas
hemskickande med oförrättadt ärende.
Genom konungens, sigillbevararen de Barentins och
finansministerns tal den 5 maj hade tredje ståndets
deputerade blifvit tillräckligt upplysta om ställningen. Deras
beslut var i samma ögonblick fattadt: vilja icke
representanterna för 200,000 präster och adelsmän förena sig
med oss, så bilda vi Frankrikes nationalförsamling. Och
redan dagen därpå gåfvo de till känna att de ej kunde
skrida till fullmaktsgranskning förr än prästerna och
adelsmännen inställde sig för att däri deltaga. Och innan
fullmakterna blifvit granskade kunde ju intet annat
företagas. Skulle under den växande nöden, oron och
jäsningen i landet hofvet och de privilegierade få hindra
folkets representanter att fylla sitt värf? — det var den
fråga som tredje ståndets deputerade sålunda skickligt
och klokt formulerade inför nationen. I veckotal blef,
under omväxlande statskuppsplaner och halfva
eftergiftsbeslut från hofvets sida, denna fråga debatterad. Den
löstes först när, efter förnyade, fåfänga uppmaningar till
prästerna och adeln, tredje ståndet den 12 juni började
sin fullmaktsgranskning och, sedan under de närmast
följande dagarna ett antal präster inställt sig i tredje
ståndets samlingslokal, den 17 juni antog namnet
Nationalförsamling.
Nu kunde nydaningsarbetet börja, det största som
någon folkrepresentation utfört. Den första franska
nationalförsamlingens verk består ännu i dag, med undantag för
den konstitutionellt-monarkiska statsformen, hvilken i likhet
med absolutismen förstördes af konungadömet själft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
