Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 383
(Tal vid medborgarfesten 5 maj 1889.)
Mina damer! Mina herrar!
I vänten icke af mig ett genomfördt historiskt föredrag
om Frankrikes konstituerande nationalförsamling och
statshvälfningen år 1789: mycket mer än hvad jag kan hafva
att säga skall rymmas inom de par timmar vi blifva
samlade här. På den stund jag får förfoga öfver skall jag
uppehålla mig blott vid dessa ord uti inbjudningen, som
kallat eder till minnesfesten: den 5 maj 1789 »tillhör ej
Frankrikes folk allena, den är ett stort datum i
mänsklighetens historia».
Under det århundrade som gått sedan franska
riksständerna sammanträdde, har samhällsarbetet i Europas
mindre och större stater intet annat varit än en kamp
för och emot 1789 års principer, sådana de i
Förklaringen af människans och medborgarens rättigheter
uttalades, i Frankrikes statsförfattning af 1791 närmare
bestämdes och i reformen af civil-, kriminal- och
beskattningslagstiftningen genomfördes :
»Människorna födas och förblifva fria och
rättsjämlika.
Samhället har till ändamål bevarandet af människans
oförytterliga rättigheter, som äro frihet, äganderätt,
personlig säkerhet och motstånd mot förtryck.
Suveräniteten tillhör nationen; ingen kår, ingen
individ kan utöfva någon myndighet som ej utgår från
nationen.
Friheten består i att kunna göra allt som ej skadar
någon annan; endast lagen bestämmer dess gränser.
Lagen förbjuder endast för samhället skadliga
handlingar.
Alla äga att, personligen eller genom sina
representanter, medverka till lagstiftningen, som är uttrycket af
den allmänna viljan; lagen är densamma för alla; alla
medborgare, i lagens ögon jämlika, äga efter sin förmåga,
och utan annan åtskillnad än sina dygders och talangers,
tillträde till alla offentliga befattningar.
Ingen medborgare får sin frihet beröfvas i andra än
de af lagen bestämda fall.
Ingen kan straffas annorlunda än enligt en lag,
utfärdad före förbrytelsen.
Då hvar och en skall hållas för oskyldig, till dess han
blifvit dömd skyldig, bör, där det finnes nödigt att försäkra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
