Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 ADOLF HEDIN
Den 14 juli 1789.
(Dagens Nyheter.)
Ludvig XVI hade sammankallat riksständerna för att
med deras hjälp få penningar, som han ej längre på egen
hand förmådde utpressa genom skatter eller förskaffa sig
genom lån. Sedan folkets representanter uträttat hvad
man i detta afseende af dem önskade, skulle de fortast
möjligt skickas hem igen; — på sin höjd kunde man
bevilja dem några dagar för att de därjämte skulle hinna
frambära sina underdåniga önskningar, dem man förbehöll
sig att sedermera pröfva och förkasta.
Det gick icke alldeles efter beräkning. Den 17 juni
beslöt nationalförsamlingen att »provisoriskt» samtycka
till att de bestående skatterna, ehuru olagliga, fortfarande
finge uppbäras intill den dag då församlingen af någon
anledning komme att åtskiljas, men efter den dagen skulle
hvarje skatteuppbörd som ej blifvit af församlingen fritt
och uttrycktigen beviljad upphöra i hela riket. Och den
20 juni svuro de deputerade i Bollhuset eden att ej skiljas
åt innan de på fasta grundvalar byggt sitt lands
författning. Tre dagar därefter försökte Ludvig XVI ännu en
gång, den sista, att meddela nationens representanter sina
»befallningar», dem ingen vidare brydde sig om, och den
27 juni slöto sig de ledamöter af prästerskapet och adeln som
dittills sökt att upprätthålla ståndsfördelningen till
nationalförsamlingen. Revolutionsdramats första akt var fullbordad.
Men jämsides med revolutionen arbetade
kontrarevolutionen, ledd af hofvet. Den hade börjat redan före
riksständernas sammanträde; det första upploppet i Paris,
tillställdt af hofpartiet, ägde rum den 27 och 28 april,
då Réveillons och Henriots fabriker plundrades och
antändes. Redan samtiden utpekade upphofvet; dokument
som nyligen blifvit framdragna i ljuset tillåta ej längre
något tvifvel därom.
Efter den erfarenhet man gjort under de två
månaderna sedan riksständernas öppnande voro dylika små
medel ej längre tillräckliga, och mot midten af juli var
man färdig att använda de stora. En betydlig
truppstyrka var samlad, nationalförsamlingen skulle med våld
upplösas, de misshagligaste ledamöterna arresteras; en
del af dem hade säkerligen icke med lifvet undkommit
hofligans triumf. Den 11 juli mottog Necker vid
middagsbordet genom ett bref från konungen på samma gång sitt
afsked och befallning att inom 24 timmar lämna landet;
20 dagar förut hade drottningen och konungen besvurit
honom att stanna och rädda monarkien. Han begaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
