Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 391
genast hemligen på väg till Belgien utan att förråda hvad
som vederfarits honom. Medan den nya, hemliga
ministären som skulle genomföra statskuppen var besluten att
göra en statsbankrutt, vidmakthöll den förjagade ministern
sin personliga borgen å två millioner till statens
fordringsägare.
Söndagen den 12 började nyheten sprida sig, och
alla visste då hvad som förestod. I Palais-Royal manade
Camille Desmoulins att gripa till vapen och skydda
patrioterna mot den tillämnade nya »Bartolomei-natten».
Man stänger teatrarna, nödgar de ankommande åskådarna
att vända om. En folkhop sätter sig i rörelse med
Neckers och hertigens af Orléans sorgflorsmyckade
byster fram till Place Vendöme, där den angripes af
trupper under befäl af prins de Lambese, en släkting till
Marie Antoinette; döda och sårade stanna på platsen.
Plötsligen höres ett kanonskott, det var signalen till de
omkring Paris kamperande trupperna att sätta sig i
rörelse. Statskuppens öfverbefälhafvare, marskalk de
Broglie, hade ordnat sina truppmassor så att vederbörande
icke betviflade att han med lätthet skulle nedslå den
förutsedda folkresningen. Signalen till trupperna blef
också signalen till det rop som snart genljöd öfver hela
Paris: till vapen! Man tager hvad som finns hos
vapenhandlarna och affordrar kommunalmyndigheterna hvad
som finns i de offentliga förråden. Den 13 juli beslutes
att ögonblickligen bilda ett frivilligt borgargarde å 48,000
man; listorna fyllas med namn och den bestämda siffran
öfverskrides snart. Tjänstgöringen börjar omedelbart:
poster utsättas vid stadsportarna, barrikader byggas.
Under tiden har nationalförsamlingen i Versailles
sändt en deputation till konungen för att bedja honom
att omgifva sig med andra rådgifvare, men mottager ett
afvisande svar; han vägrade ock sitt bifall till det nya
borgargardet, hvarom parisarna anhållit.
Nationalförsamlingen, som nu visste sig hotad i hvarje
ögonblick, fattade genast följande beslut: hon förklarar
att Necker och de öfriga afskedade ministrarna medförde
hennes aktning och saknad, att hon fortfarande påyrkar
truppernas aflägsnande från Versailles och upprättande
af borgargarden, att ministrarna och öfriga civila och
militära myndigheter äro personligen ansvariga för de
olyckor som kunna inträffa, att statsskulden ställes under
den franska hederns och ärlighetens garanti och att ingen
myndighet har rätt att uttala »det infama ordet bankrutt»
eller under någon form svika offentlig tro och lofven.
I Paris, där konungens svar ofördröjligen blef bekant,
rådde under natten till den 14 juli en feberaktig verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
