Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 ADOLF HEDIN
Om våren 1794 stodo emellertid 720,000 fransmän
under vapen. Tolf af de »fjorton arméerna» (eller rättare
de tretton) räknade då denna effektiva styrka enligt den på
krigsförvaltningens urkunder byggda, under Servans ledning
utarbetade »Tableau historique des guerres de la révolution».
En arméorganisation var genomförd midt under kriget,
ett arbete hvartill krigshistorien veterligen ej företer något
motstycke, genom införande af allmän värneplikt och
sammansmältningen i de nya halfbrigaderna, enligt
Dubois-Crancés förslag, af linjetrupper med volontärer och utskrifna.
Vid Hondschooten och Wattignies, vid Lorgio och Boulon,
vid Froeschwiller — Woerth — Wissembourg och Fleurus,
sjöslaget ej att glömma hvars minne förevigats i namnet
le Vengeur, räddades Frankrike från undergång. Det är
ej någon öfverdrift, när Piérart säger (La grande épopée
de Tan II): »De toutes les guerres que la France eut å
soutenir, il n’en est aucun qui offre plus d’intérêt que la
grande lutte de 1798 et de 1794, pendant laquelle, au
milieu des crises les plus terribles et des embarras les
plus difficiles, elle parvint à repousser les assauts de
l’Europe entière. Guerre nationale et lutte d’idées à la
fois.» |
Detta hör också till de fjorton månadernas historia.
Slutligen några strödda detaljanmärkningar.
Förf:s yttrande (s. 144) om Bezenvals och Lauzuns
beteende, såsom memoarförfattare, mot Marie-Antoinette
är utan tvifvel befogadt, under förutsättning att de
verkligen äro skyldiga till de förklenande insinuationer, som
tillskrifvas dem; men detta är icke säkert. Hvad först
angår Bezenvals af vicomte de Ségur utgifna memoarer,
så berättar m:me de Genlis (Mém. sur le XVIII siécle et
la rév. 1825: VII, 354), att en mycket tillförlitlig person
dels försäkrat henne att hon misstagit sig i sin förmodan,
det baron de Bezenvals memoarer »ej äro af honom»,
dels upplyst att de Bezenval testamenterat till de Ségur
en kartong anteckningar, hvilka denne utgifvit såsom
memoarer af de Bezenval. Men hon erinrar härvid, att
»anteckningar ej äro memoarer», och att de Ségur
uppenbarligen »mer än redigerat dem, helst som baronen var
ur stånd att hjälpligt skrifva franska». Vidkommande åter
Lauzuns memoarer, så har ju deras autenticitet blifvit från
åtskilliga håll bestridd, t. ex. af Talleyrand och m:me de
Genlis. Denna senare förklarar (a. st..s. 210), dels att de
under de Lauzuns namn utkomna memoarer äro
understuckna, dels att hon »långt förut läst i handskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
