- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter II /
460

(1915) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Revolutionslitteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

460 ADOLF HEDIN

i smädelser mot drottningen. Napoleon berättade, säger
Las Cases (Stockholmsuppl. VI, 150) om Marie-Antoinette
en mängd saker, som han hört af m:me Campan, däribland
att »une personne très-distinguée dans les affections de la
Reine» befann sig hos drottningen under olycksnatten
5—6 oktober; det är Fersen som här åsyftas. Hvad
kejsaren här säges berätta med åberopande af kammarfruns
sladder innehåller icke uttryckligen något förnärmande.
Men annorlunda låter det hos en annan kejsarens
följeslage i landsflykten, O Meara. Han säger att m:me
Campan för kejsaren berättat samma natts händelser på
ett sätt, som icke lämnar något rum för tvifvel om
beskaffenheten af förhållandet - mellan drottningen och F.
Och härmed öfverensstämmer hvad lord Holland i sina
Foreign Reminiscenses har att förmäla; utom att han
på grund af icke namngifna personers uppgifter gör m:me
Campan till drottningens förtrogna i ordets sämsta
bemärkelse, säger han sig hafva tvenne gånger hört
Talleyrand efter m:me Campan berätta hufvudsakligen
detsamma som O’Meara. Hvad är nu slutsatsen af allt detta?
Det är ej nog att, såsom förf. gör (s. 291), blott åberopa
m:me C:s memoarer såsom vederläggning af lord Holland,
ty kammarfruns anteckningar äro i andra fall så
oefterrättliga, att de i allmänhet ej förtjäna mer än villkorlig
tilltro; och det är ej otänkbart, att hon under
kejsardömet kan hafva talat annorlunda än hon skref sedermera.
Å andra sidan är det obilligt att påstå detta endast med
stöd af Napoleons och Talleyrands af O’Meara och lord
Holland publicerande vittnesmål. Men då är det ock lika
obilligt att låta Bezenval och Lauzun stå till svars för
hvad de måhända icke skrifvit som m:me Campan för
hvad hon måhända icke har sagt. Memoarlitteraturen om
revolutionstidehvarfvet räknar ett stort antal verk, som äro
antingen omtvistade, eller bevisligen apokryfiska, eller
ett mellanting mellan anteckningar, efterlämnade af dramats
handlande personer eller åskådare, och en mer eller
mindre fri bearbetning af ett autentikt material.

Vid framställningen af den sorgliga händelsen å
Marsfältet 17 juli 1791 (s. 200) får anmärkas, alt mordet å
de tvenne personer, som upptäcktes gömda under altaret,
icke är att skrifva på petitionärernas räkning, att
petitionen var fullkomligt laglig — såsom Arago visat i sitt
minnestal öfver Bailly — att de af municipalitetet
afsände delegerades berättelse fullständigt ådagalägger, att
ingen fara hotade, som kunde påkalla upprorslagens
proklamerande, hvadan ingen annan slutsats återstår, än att
municipalitetet, när det likväl beslöt denna olyckliga
»kraftåtgärd», antingen hade tappat hufvudet eller, hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free