Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 ADOLF HEDIN
i Le cing Mai, kunna framställa äfven hans mest och
rättvisast förbittrade fiender såsom försonade vid hjältens
graf. En biltog fransman vänder, på ett spanskt skepp,
längtansfullt tillbaka till sitt kära fosterland; man nalkas
S:t Helenas klippa:
Bons Espagnols, que voit-on au rivage?
Un drapeau noir! Ahl! grands dieux, je frémis.
Quoi! lui, mourir! O gloire! quel veuvage!
Autour de moi pleurent ses ennemis.
Loin de ce roc nous fuyons en silence;
L’astre du jour abandonne les cieux.
Pauvre soldat, je reverrai la France:
La main d’un fils me fermera les yeux.
Och åter besjunger Tegnér hans »ära», när det 1831
föreslogs att flytta Napoleons stoft från S:t Helena till
Paris: |
Rör ej hans stoft; hvarhelst det hvilar
står segerpelaren därpå.
Det är hans ära blott, som ilar
till jordens gräns; låt stoftet stå !
Det är sannerligen icke något nytt, när i sin Cæsars
historia den tredje Napoleon gör den förste till den
framför alla »providentielle» mannen, han plagierar endast
poeterna. När han säger, att Napoleon den förste var
en af dessa klart skinande fyrbåkar, som skingra sin egen
»tids dimmor och kasta ljus öfver den tid som kommer»
— Dphkhares lumineux qui dissipent les ténébres de leur
époque et éclairent Tavenir — återfinna vi nästan desamma
ordalagen hos Béranger:
Sa gloire est lå comme le phare immense
D’un nouveau monde et d’un monde trop vieux.
En sådan man måste ju äfven i fysiskt hänseende
vara ett undantag från de vanliga reglerna, och hans
kranium har gjort mycket väsen af sig. Thiers, som
förmodligen af anatomerna erkännes för stor taktiker och
af generalerna för stor anatom, meddelar med sin
orubbliga säkerhet, att Napoleons hufvud var det största, den
anatomiska vetenskapen känner till. En sakkunnig, en
fysiolog af facket, hr Louis Peisse har tagit sig före att
undersöka förhållandet, och han har blifvit »förvånad
öfver kraniets ringa storlek». Det är, säger han, rentaf
petit, mesquin i jämförelse med det ideala mått, som
användts i Canovas, i Chaudets byster af Napoleon och
i afbildningar på mynt. Men poesien vet råd för allting,
och Victor Hugo deklamerar:
Ce front prodigieux, ce cråne fait au moule
Du globe impérial — — — — — — — — :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
