Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Napoleonkultens uppkomst och förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 ADOLF HEDIN
Kejseren kommer! — — O, sover kun trygge,
Fyrster i Thronernes Skjöd!
Kejseren kommer; han kommer som Skygge:
Frankrig! din Kejser er död!
Myrded er Örnen, som leged med Kroner,
Skrinlagt 1 dybeste Hav!
Kejseren kommer, det gjælder ej Throner,
Kejseren söger en Gray.
Vi stå vid den tid, då den Napoleonska
mytbildningen så fortskridit, att en Adolphe Thiers kunde bemäktiga
sig dessa elementer, för att däraf göra »Konsulatets och
kejsardömets historia» och sig själf till Frankrikes
historien national. När han hösten 1840 lämnade sin post
som premierminister och krigsplanerna strandade, var
jordmånen fullkomligt beredd och uppvärmd af en
folkhänförelses eld, som, om någonsin, varit värd en bättre
sak. År 1843 utkom första bandet af Thiers” stora verk,
Napoleonismens bibel.
Vi vända oss till betraktelsen af öfriga medverkande
krafter, hvilkas resultat är den häfdvunna Napoleonssagan.
Frihetsvännerna i alla länder, som med lågande
hänförelse hälsat revolutionen, hvilken kom att skaka det
absolutistiska fursteväldet, läto länge förleda sig att på
Bonaparte, då han i sin hand samlade sitt folks
nyvaknade kraft, öfverflytta dessa känslor af förhoppning
och beundran, troende att han, en son af revolutionen,
också var revolutionens man, den lika oegennyttige som
segerrike främjaren af 1789 års idéer. Hur höra vi ej
Hans Järta i en mycket lustig, anonym satir, kallad Några
tankar om sättet att upprätta och befästa den urgamla
franska monarkien (Sthlm 1799), under hemlig förtjusning
låtsa förebrå Bonaparte den demokratiska jämlikheten i
de franska arméerna o. s. v. Detta skrefs före den 18
Brumaire, på längre afstånd från de franska händelsernas
skådeplats, i en tid som ej hade någon aning om våra
dagars snabba och genomträngande offentlighet. Men
äfven i .själfva den medelpunkt, hvarifrån den
Napoleonska despotismen dikterade sina våldsbud, och då
konsulatet redan blott till sitt namn, ej till sin karaktär, skilde
sig från kejsardömet, af hvilket det snart skulle aflösas,
kunde en man som den lärde diplomaten Filip Albert
Stapfer, Pestalozzis hjälpare, förfalla till en vidskeplig
tro på Bonaparte, såsom ett försynens utkorade sändebud
till världens räddning. Stapfer var Helvetiska republikens
minister i Paris 1800—1803; hans diplomatiska
korrespondens under denna tid har nyss blifvit utgifven af
sekreteraren i schweiziska förbundsrådets
inrikesdepartement, dr Alb. Jahn. Denna samling — Bonaparte, Talley-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
