Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Orléanska familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 ADOLF HEDIN
omkring 11/2 milliard. Förmodligen tyckte de orléanska
prinsarna att det för ett land, som kunde bära sådana
utgifter, vore en småsak att med några tiotal millioner
francs understödja en bottenrik familj, som var beredd
att när som helst återgälda dem genom att störta Thiers
och, naturligtvis mot ersättning af en anständig civillista,
åtaga sig den tunga regeringsbördan. TI slutet af år 1872
hade de kommit därhän, att nationalförsamlingen voterade
återställandet af de fastigheter, som tagits i beslag 20 år
förut af en annan »den moraliska ordningens» försvarare,
presidenten-diktatorn, strax därefter kejsaren Napoleon III.
Vi känna ej beloppet af den sålunda restituerade
förmögenheten; såsom minimum har man nämnt 40 millioner,
men långt högre siffror hafva ock anförts.
III.
Den hertig af Orléans, äldste son af Ludvig Filip
och fader till grefven af Paris, som 1842 bortrycktes af:
en olyckshändelse hade skrifvit i sitt testamente:
>Antingen grefven af Paris blir konung eller han blir en okänd
och ringa försvarare af den sak som är allas vår sak, må han fram-
för allt vara en sin tids och sin nations man, må han vara,
passioneradt eller exklusivt, Frankrikes och revolutionens försvarare».
Prinsarna af Orléans skilja sig — den rättvisan får
man göra dem — från den äldre bourbonska grenen
däruti, att ett och annat hafva de lärt, ett och annat
hafva de glömt. Åtminstone har hertig Ferdinands
testamente fallit dem ur minne. :
Redan förrän de kommo åter, för att af sitt
plundrade, blödande land begära de många millionerna, redan
om våren 1871, medan Pariskommunen gjorde sitt bästa
att fullborda hvad den tyska invasionen påbörjat, rörde
sig prinsarnas vänner skränande mot Thiers. Ögonblicket
var i sanning väl valt, det ögonblick då petrolörerna i
Paris beredde den »långa röda linjen» enligt general
Vinoys uttryck — linjen af mordbrandsflammor på Seinens
båda stränder. Historien skall aldrig hafva ett
förlåtelsens ord för kommunens ledare. Månne hon bör hafva
mycket undseende med. de dynastiska skrikhalsarna i
Versailles, som skyllde Thiers för »förräderi» samt desses
hufvudmän och tillskyndare?
Större delen af 1870-talet fortgå de orléanistiska
intrigerna oafbrutet, intill dess att landets ofantligt öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
